Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Divan, som aldrig dog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 DIVAN, SOM ALDRIG DOG
Och minsann, det dröjde inte länge, innan Kajsa
kunde ge en bit av sukäsen. Det var då hon plötsligt
utan varning fick ett helt kilo snus från några okända
beundrare. Sedan fortgick det på samma sätt. Kajsa
hade varje vecka känning av sin ryktbarhet. Hon
fick kaffe, socker, sidentyg, konjak, en bibel. Och
vid varje tillfälle bnev. Man bad om hennes
autografi, hon inbjöds på besök, och när sommaren kom,
började vallfärderna till Lövlunda fattighus med
ryggsäck och bil.
Kajsa fick njuta alla framgångens frukter,
däribland också avund, falskhet, ett ständigt ökat
begär efter njutning och en ganska stor debetsedel,
som satte henne i dödlig ångest.
Kajsa skulle just avresa för att studera in en ny
film, i vilken hon hade en storartad roll som
Munkbromadam, då hon råkade falla och bräckte
höftbenet.
Från denna sjukdom kom hon inte mera upp.
Men fast hon aldrig hann spela in mer än en film,
förbleknade inte hennes rykte. Succèsen rullade
vidare ut över hela Sverige, i grannländerna, ja, den
kom till Amerika. Nu fick hon dollarsedlar i
breven, hon kunde köpa snus och brännvin och avlöna
sina biträden, hon kunde ha lakan i sängen. Det
gick ingen nöd på henne. Varje födelsedag fick hon
hundra kronor av filmbolaget. Men efter den 85 :e
årsdagen var hon inte så pigg som förr. Hon narrade
inte folk längre att skratta, och besöken hos henne
voro inte så lönande. Det var inte övermättnad, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
