Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Divan, som aldrig dog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249 DIVAN, SOM ALDRIG DOG
hon tärde lika ungdomligt friskt som
någonsin av sin ålderdoms njutningsmedel. Ingen
visste vad det var som kommit över henne.
Ingen förstod att hon började finna det
kusligt, att hon låg och låg här år efter år och snart var
86, snart 87 och 88 och var lika frisk och icke
spårade tecken till döden. Likaså var det besynnerligt,
att denna förunderliga onaturliga rikedomen och
överflödet höll i sig lika storståtligt år efter år. Tänk
om det ändå var så att djävulen tagit hennes själ i
utbyte. Hur skulle man förklara denna
fruktansvärda medgång, denna särställning hon intog
framför alla andra käringar? Och här dogo de alla
omkring henne, hennes jämnåriga, själva fröken dog i
spanskan. Men hon levde. Hon erinrade sig nu att
hon hört att hennes farmor skulle ha försvurit sig
också, så det tycktes vara en vana i släkten.
Först strax innan hon skulle fylla nitti år hade
hon äntligen beslutat sig för att kalla på prästen.
Ända hittills hade hon tyckt det omöjligt att avstå
från alla goda saker den onde skickade henne. Ty
hon anade, att det var det första prästen skulle råda
henne till.
— Mor Kajsa kan väl inte ha så långt igen, sade
prästen, när han satte sig vid sängen.
— Jag har så långt jag vill, svarade Kajsa
och suckade.
— Mor Kajsa hörde visst inte vad jag sa?
Jo, för all del, hörde det gjorde hon. Hon hade
inte bara så långt kvar hon ville, utan mycket längre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
