Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.Bara en kines - II. Rokuro Kobo San
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afböja förtroendeuppdraget, men öfverröstades af majoriteten, som
fann, att saken hade sin komiska sida. Då han därefter märkte
att äfven han själf måste lämna sitt bidrag, ägnade han sig med
tysk grundlighet så ytterst nitiskt åt värfvet att tillse, att heller
ingen annan slapp undan, att när ångaren fick ljusen i Nagasakis
hamn i sikte, hade en ganska aktningsvärd summa insamlats till
förmån för den skeppsbrutne.
Bob, som var ute i officiella ärenden, hade instruktioner att
från Nagasaki fortsätta direkte till Tokio. Men de flesta af
passagerarna, däribland hans senaste reskamrater, ämnade följa med
»Sardinia» så långt som till Kobe, för att få skåda inhafvets
världsberömda skönhet. De sista ord Bob hörde, när han klättrade
utför ångarens sida efter det sista afskedstagandet, var en
vishetsregel, uttalad på det välljudande idiom, som var herr Schwabs
tillhörighet. Den gode tysken hade ännu icke kunnat smälta, att
han tvungits bidraga till den Tschang-Wo:ska fonden, och sade i
undervisande ton:
— Affär, min peste herre, är affär; känsla är känsla. De
borde aldrig plandes oppi hvartannat. Damit basta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
