Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rokuro Kobo San
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antog att fienden retirerat, och engelsmannen befann sig åter
ensam i det tätnande mörkret.
Bob Fawcett bar ett löje på läpparna, när han vandrade tillbaka
genom parken och de folkuppfyllda gatorna till sitt hotell.
Det var hans fjärde dag i Tokio, och han hade redan sett många
sällsamma ting. Men kanske ingenting sällsammare än det uttryck
af intensivt hat, hvarmed den lille japanen kilat i väg efter en fiende,
som så när krossat honom till mos.
— Kan just undra, hvad saken gällde, tänkte han. — En
duktig liten Tummetott! Det är väl af sådant virke, som den
japanska hären är gjord.
Det skulle roat honom att veta, hvad som varit orsaken till
den ojämna striden, men fundera tjänade ingenting till. Dessutom
var det snart tid att äta middag, och på hans hotell serverades
måltiderna mycket punktligt.
Punktlighet var också, i Bobs ögon, den enda dygd, som
hotellet ägde. Han tyckte ej om de tunga mattorna och den
skrymmande imperialsängen inne i sitt sofrum, och icke heller trifdes
han med den instängda luften, som alltför mycket erinrade honom
om den unkna och kvalmiga atmosferen i vissa engelska hotell.
Han önskade, att han fått taga in på ett japanskt värdshus, där
han kunnat lefva på japanskt sätt och äta japansk mat, ty han var
en företagsam och vetgirig natur. Men man hade på det ifrigaste
tillrådt honom att taga in på ett hotell, skött efter europeiskt
system, och åtminstone så här i början måste han väl erkänna, att
rådet antagligen var godt ...
När han för fyra dagar sedan anländt till Tokio och anmält
sig i japanska marinministeriet, fann han, att hans tjänster ej
erfordrades ögonblickligen. Han ombads hålla sig redo att när som
hälst träda in, men till dess kunde han själf disponera sin tid.
Det var otur, att han kommit till Japan just som nyårsfestligheterna
höllo på att gå af stapeln. Ty enär alla affärer så godt
som lågo nere under fjorton dagars tid, hade de bägge engelska
köpmän, till hvilka han medförde rekommendationsbref, rest bort
tillika med sina familjer för att roa sig, och bland Tokios två
millioner invånare fanns det inte en enda, som han kände. Det
fanns visserligen sällskap på hotellet, fullt upp, men det bestod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
