Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rokuro Kobo San
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudsakligen af turister och »globe-trotters», ifriga att hinna med
allt hvad resehandboken påpekade, och Bob hade aldrig haft smak
för att jaga omkring och se på utsikter. Han höll sig alltså för
sig själf och vandrade omkring ganska mycket på egen hand,
lifligt intresserad af de nya skådespel, som öfverallt mötte hans
blickar.
En främling hade knappast kunnat anlända till Tokio vid en
mera intressant tidpunkt.
Tio dagar efter det nya årets ingång är Japan kanske mera
karakteristiskt japanskt än under någon annan period. Det råder en
enda allmän fest. Inom de öfre klasserna växlas artighetsvisiter,
och gatorna äro fulla med rikshaws — små vagnar, dragna af
kulis i fantastiska kostymer, alla med svampformiga hattar och
regnrockar, flätade af halm. De slingra sig fram mellan kompakta
massor af ungdomar och barn, som kasta boll och taga lyra,
sända upp pappersdrakar och tumla om hvarandra, ostyriga och
glada. Handelsmännen bära prof på sina varor till kunderna, och
i lysande färger klädda geishor förläna taflan ytterligare behag och
omväxling.
Man ser här en oändlig mångfald af dräkter, från och med
statstjänstemännens korrekta redingoter ända ned till den underliga
blandning af bredskyggig hatt och kimono, som det enklare folket
stundom anlägger.
Hvartenda hus är dekoreradt; här och där bjuder en gycklare
eller en förevisare på extra underhållning till ett pris af tre
farthings [1], och den obetänksamme flanören, som lockats in i ett
skjul af löften om stora under, finner, att trolleriet ej är
någonting mera häpnadsväckande än en elektrisk stöt, eller att den på
affischen prunkande eldsprutande draken ej är något värre odjur
än en beskedlig dresserad säl.
På aftonen dingla papperslyktor från fimmerstången på hvarenda
liten rikshaw, hvarigenom gatorna förvandlas till rörliga
scenerier ur sagolandet, och från de låga envåningshusen uttränga
de egendomliga, barbariskt klingande tonerna från samisen, den
japanska gitarren, som knäppes af leende geishor, hvilka med sång
och dans roa sina husbönders gäster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
