Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rokuro Kobo San
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gå i fängelse, nummer två utan arbete. Min stackars onkel säljer
Ninkin Shimbun vid järnvägsstationen Shimbashi.
I detta ögonblick inträdde portiern från stora vestibulen och
hälsade Bob med en djup japansk bugning.
— Japansk fin herre ber ni vara så vänlig taga emot honom.
— Ah! Hvem kan det vara? sade Bob, i den tron, att det
måste vara öfverbringaren af det väntade budskapet från ministern.
— Japansk fin herre, säger, att ni inte känner hans namn.
Men han mycket hög herre, mycket förnäm samurai. — I det han
tog på sig en min, som om han lämnade ett obeskrifligt viktigt
meddelande, tillade portiern: — Han heter Rokuro Kobo San.
Helt förvånad öfver att en så framstående person utvalts för
att gå med bud till honom, steg Bob upp och begaf sig tvärs
öfver korridoren till konversationsrummet. Portiern stängde dörren
efter honom, och när han gått ett stycke längre inåt rummet, kom
en spenslig gestalt med lätta steg honom till mötes.
Hvilken otydlig bild af en samurai Bob än skapat sig i sitt
sinne, försvann den nu vid åsynen af en särdeles vårdadt och
elegant klädd japan, som bar en redingote, hvilken skulle ha gjort
Londons förnämste skräddare all heder, och i handen ledigt förde
en cylinderhatt, som kunde ha varit tvillingbror med Bobs ännu
obegagnade Lincoln & Bennett.
Japanen var kort till växten, ehuru han måhända nådde öfver
sina landsmäns medellängd. Till anletsdragen liknade han de
japaner af högre klass, som Bob sett uppe i departementet, men
härtill kom ytterligare en prägel af förfining, svår att definiera, som
utan tvifvel ledde sitt ursprung från hans samurai-blod, ehuru den
nog också, efter hvad Bob antog, stod i förbindelse med hans
synbara bekantskap med vesterländsk kultur. Han hade i likhet
med alla af sin ras gulblek hy; det stenkolsvarta håret var tjockt
och stridt, och en smal mustasch prydde hans öfverläpp. Det är
alltid svårt att bedöma en utlännings ålder, och Bob hade
liten eller ingen erfarenhet att gå efter. Men af den okändes hela
väsen och hållning fick han det intrycket, att han ännu var
ganska ung.
— God morgon, sir, sade Bob med älskvärd artighet.
— God morgon, sir, sade japanen med det mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
