Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. En samurais hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återstoden tillika med vagnarna fördes upp i bergen. Anföraren för
dessa guerilla-krigare, eller röfvare, som de rätt och slätt borde
kallas, var en viss Tschang-Wo, en ökänd fribytare, som samlat
kring sig ett fruktansvärdt band fredlöse och banditer och
opererade på egen hand därmed. Upplysningen gafs oss af en af
vagnarnas körsvenner, som skurit af sina draglinor och sålunda lyckats
rädda sig. Han berättade för oss, att banditerna voro mycket
talrika, men som öfverfallet skett så plötsligt, hade han ej hunnit
uppfatta några enskildheter. Tydligt var, att öfverumplingen
planerats på det skickligaste sätt, ty den kapten, som förde befälet
öfver vår kolonn, var en särdeles framstående officer.
Generalen kunde knappast låta en dylik fräckhet förbli
ostraffad. Helst hade han velat sända kavalleri för att förfölja
röfvare-bandet, men den bergiga terrängen förhindrade det. Händelsen
gjorde, att mitt infanterikompani varit det första, som klättrat
uppför skansarna vid Kiu-lien-tscheng, och general Tatsumi valde ut
oss att följa marodörerna i spåren. Men han gaf oss endast
tjugufyra timmar. Om vi ej hunnit upp dem inom den tiden, skulle
vi vända tillbaka; han sade, att han ej hade råd att släppa ut ett
helt kompani på måfå bland bergen.
Jag begaf mig alltså genast åstad med mina män.
Banditerna hade fyra timmars försprång, och olyckligtvis visste vi ej
alls, hvilken väg de tagit. Men mycket talade ju för att de skulle
bege sig med rofvet till sitt stamhåll, och vi upptäckte, att detta
var beläget två eller tre dagsmarscher längre bort uppe i bergen.
Det var femton mil till den plats, där de legat i bakhåll; det var
fyra timmars marsch, så att fienden var inalles åtta timmar före
oss. Vi hade bara sexton timmar kvar af våra tjugufyra. Skulle
vi kunna utföra vårt uppdrag? Vår enda fördel låg däruti, att
Tschang-Wo hade byte att släpa på. Han hade utan tvifvel
infödingar, som han tvungit att hjälpa sig bära; vagnar skulle vara
till ingen nytta i bergen, och lastade kulis vandrade kanske bra
nog långsamt...
Just som vi begåfvo oss i väg, for det för mig, att vi skulle
kunna begagna oss af floden, om blott båtar anskaffades. Efter
något sökande fingo vi tag i så pass många flatbottnade farkoster,
att alla våra män rymdes, och så stakade vi oss utför floden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
