Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. En samurais hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkring sexton mil, i det vi sparade våra ben och gjorde ganska
god fart, eftersom vi drefvo med strömmen. Vi höllo skarp
utkik uppåt stränderna, och slutligen påstod min tjänare Taru, en
förträfflig spejare, att han såg spår, som utvisade, att en stor styrka
nyligen vadat öfver floden. Vi lade i land, följde spåren och
ansträngde oss att hinna upp dem vi sökte.
Vi hade ej gått långt, då vi träffade på en kuli, som låg
döende vid vägen. Han berättade, att han blifvit svårt
misshandlad af tatarerna, därför att han varit ur stånd att bära sin börda.
Af honom fingo vi veta, att röfvarbandet passerat floden för
omkring sju timmar sedan. Klockan var ett på middagen. Mina
män voro vid utmärkt vigör, eftersom båtfärden besparat dem en
ansträngande marsch, och den japanske infanteristen — ursäkta att
jag säger det — finner näppeligen sin like, när det gäller forcerad
marsch. I skymningen hade vi tillryggalagt trettio mil genom
bergstrakter. Då gingo några af mina bästa män ett stycke före
för att se, om de kunde få tydligare spår af fienden. På
förnatten kommo de åter. De hade hittat ett stort läger omkring sex
mil längre bort; eldar brunno, men bivuaken hade fåtalig vakt.
Tschang-Wo trodde synbarligen, att han hunnit långt före någon
möjligen förföljande styrka. Vi marscherade genast vidare.
Banditerna höllo som bäst på med sitt dryckeslag, och
stämningen var hög, när vi kommo inom hörhåll af deras läger, som
var slaget i en dalklyfta. Jag sände ut en spejare; han kom åter
med underrättelsen, att de tycktes vara i färd med någon
afrättning. Otvifvelaktigt var det några af mina olyckliga landsmän,
som fallit i tatarernas händer och nu skulle bli offren, och jag
visste, att deras död skulle bli hvarken snabb eller plågfri. Efter
att ha sändt ett tjog af mina män till dalsänkans andra ända för
att afskära banditernas återtåg, väntade jag endast så länge, att de
skulle ha hunnit intaga sin ställning. Sedan störtade återstoden af
oss utan ett ljud ned på röfvarbandet. Vaktposterna voro så
intresserade af hvad som tilldrog sig i lägret, att vi fullständigt
öfverrumplade dem, och vi voro nästan midt inne i lägret, innan
alarm gafs.
Det blef en het strid, en präktig strid, så länge den varade,
men mina män hade en dryg räkning att göra upp, och de hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
