Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den vilde springaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mitror formade mössor och långa, tofsbehängda rockar. Kulis
traskade omkring under bördor, som hängde vid ok af
gaffelformigt delade käppar, bundna vid deras axlar; japanska soldater i
vida kappor, som nyss med transportfartyg kommit in i hamnen,
rörde sig omkring med hurtiga och målmedvetna steg. Muskulösa
koreanska båtkarlar vrickade tungt lastade flodbåtar från
transportfartygen till kajen, och små barn i blå, vadderade kläder sprungo
omkring, tittande på allting med stora nyfikna ögon och gående
i vägen för alla.
Det som emellertid ådrog sig den största uppmärksamheten
och väckte betydlig sensation ombord på »Kasumi» var åsynen
af vraken efter de ryska örlogsmännen, som sjunkit efter
drabbningen den 8 februari. På det ena stod en del af skrofvet, på
det andra endast skorstenen och masten ett litet stycke öfver
vattenytan — sorgliga rester af »Korjets» och »Varjag». Och när
»Kasumi» ångade förbi, fick Bob sitt första tillfälle att se på nära
håll en smula af verkningarna af det moderna sjökrigets
förstörelseredskap. Men här varsnades inga spår af japanska pansarbåtar;
som Bob sedermera fick veta, hade de kort förut lämnat hamnen
för att styra kurs på något okändt mål.
Bob stakades i sällskap med Yamaguchi in till kajen i en
flodbåt, och han kunde ej annat än beundra den skicklighet,
hvarmed den starkt byggde båtkarlen stående i fören lotsade den
långa och smala båten genom det myllrande virrvarret af smärre
farkoster. Det blef ingen tid att gå och se på staden, ty
Yamaguchi begaf sig genast till järnvägsstationen. Han hade sagt Bob,
att han förde med sig ett meddelande från amiral Togo till
general Kuroki i Söul, och Bob, som under amiral Urius frånvaro
ingenting hade att göra, mottog med största beredvillighet hans
inbjudan att följa med.
Tåget förde dem snart öfver snöhöljda slätter, förbi bofälliga
kojor, rundt de hvita åsarnas fot ut till en mera öppen landsbygd
och slutligen öfver en bred, isbelagd flod till ändstationen på
något afstånd från Söuls murar. Där brydde sig Yamaguchi ej om
att, som Bob väntat, hyra en rikshaw, utan vandrade med snabba
steg in i staden genom en af de hvälfda och tornprydda portarna.
Efter att gått ett stycke framåt den folkfyllda hufvudgatan, steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
