Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Jagad af kosacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dra och med sin nuvarande belägenhet kunde han
omöjligen längre stå ut.
Han hade, efter hvad han antog, ridit några mil tvärs öfver
dalsänkan, då han plötsligt i skymningen framför sig urskilde en
grupp kojor. — Ändtligen! sade han till sig själf med en suck
af lättnad. Här funnos åtminstone människor; där människor voro,
måste finnas mat — och mat, både åt honom själf och hästen
måste han skaffa sig till hvad pris som helst. Den lilla byn skulle
kunna hysa en kosackpatrull, men vid detta laget kände Bob, att
det var ej värre att falla i ryssarnas händer än svälta ihjäl ute på
den snöhöljda slätten. Å andra sidan, om där ej fanns några
kosacker i byn, skulle hans eget uppträdande i rysk förklädnad
vara nog för att skaffa honom lifsmedel. Koreanen är icke
särdeles fruktansvärd som krigare, hade Yamaguchi sagt honom, så
att äfven om byns invånare uppträdde fientligt, kände han, att han
nog skulle kunna reda sig med dem.
Efter att ha tagit kosackens pistol ut ur hölstret, red Bob
djärft in i byn. För att förvissa sig om, att den ej hyste några
ryssar, galopperade han rakt fram längs den långa gatan, hvarpå
han vände hästen och begaf sig till hvad som tycktes vara det
förnämsta huset. Likt alla koreanska byar af den fattiga sorten
var denna smutsig och hopgyttrad, bestående endast af några få
envåningshus af lera med rörtäckta tak. Gatan låg nu öde, de
få varelser, som synts på den, medan han galopperade förbi, hade
skingrats in i sina kyffen, när de fingo syn på honom. De
betraktade honom utan tvifvel som förelöparen till en trupp kosacker.
Han steg af framför kojans stängda dörr och knackade. Det
kom intet svar; men undantag af en hunds skällande förnams
intet ljud öfver hela byn. Han knackade igen och för tredje
gången, alltjämt utan verkan. Fjärde gången hamrade han en lång
stund på dörren med kolfven af sin pistol. Då hörde han ett
buller innanför; dörren öppnades, och vid det matta skenet af en
fränt osande oljelampa såg han en mycket fet äldre korean helt
och hållet fylla dörröppningen.
Bob kunde ingen koreanska, ingen ryska, ingen kinesiska
och endast några få ord japanska. Dessa sistnämnda var det enda
han hade att taga sin tillflykt till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
