Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Jagad af kosacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under tiden hade Bob redan tillryggalagt ett godt stycke
väg. Hästen hade under dagens lopp haft nästan fem timmars
hvila, och efter sitt ordentliga mål mat var han åter ganska pigg.
Bob trafvade i väg tvärs öfver bergsluttningarna, hvilket var
förenadt med ganska mycken risk i mörkret, men ändtligen kom han
in på den tilltrampade fåra i snön, som ensamt angaf stora
landsvägens riktning. Hästhofvarna smattrade hårdt emot den; här hade
utan tvifvel många tungt lastade slädar åkt fram — helt säkert
förråd åt det ryska kavalleriet, som var spridt öfver hela norra
Korea.
Hela tiden medan Bob red, spände han sin hörsel till det
yttersta för att uppfånga något ljud af annalkande trupper, men
landsvägen låg öde; han mötte hvarken människor eller djur.
Efter att ha ridit omkring tio mil ansåg han det rådligast
att lämna landsvägen och draga sig inåt den kuperade terrängen
på vänster sida, detta för att göra en omväg rundt Seng-tscheng,
som han med säkerhet trodde besatt af en rysk styrka, större eller
mindre. Väljande en plats, där landsvägen gick utmed brynet af
en skog, red han in några famnar bland trädstammarna, satt därpå
af och slätade omsorgsfullt till hästhofvarnes spår i snön. Själf
undvek han lämna spår efter sig genom att trampa i hästens.
Därefter trängde han djupare in i skogen, i en riktning, som var i
rät vinkel mot vägen, i det han fortfarande ledde hästen för att
slippa komma i kollision med träden. Han hoppades så småningom
kunna hitta någon vedhuggares koja, där han i trygghet kunde
tillbringa återstoden af natten.
Ett svagt månsken började lysa mellan de löflösa
trädskeletten, så att han bättre kunde vägleda sig. Efter en halftimme kom
han plötsligt fram till en ganska stor uthuggning i skogen, och i
dess midt såg han en liten grupp kojor liknande dem han lämnat
för ett par timmar sedan. Han ämnade just göra en tvär
vändning för att undvika dem, då någonting i deras utseende tycktes
honom egendomligt. Låtande hästen stå stilla närmade han sig
försiktigt och fann, att kojorna voro öfvergifna och lågo i ruiner.
De svärtade takåsarna och lerväggarna skvallrade om att elden
härjat här, och Bob antog, att förstörelsen stod i samband med
en påhälsning af kosacker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
