Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Jagad af kosacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter en stunds letande fann han ett ruckel, som ej var så
illa åtgånget som de andra. Han slog med lätthet in dess ena
vägg, så att hästen kunde passera, gick därpå tillbaka och
hämtade djuret, barrikaderade öppningen med stockar från de andra
kojorna och inrättade sig så bekvämt han kunde med tillhjälp af
kappan och hästfiltarna. Och som han vid detta laget var
dödstrött, somnade han snart.
I dagbräckningen väcktes han ur sin tunga dvala af ett
ljudligt fnysande från hästen. I det han reste sig upp på armbågen
såg han i det skumma ljuset djuret med tillbakastrukna öron och
stirrande ögon, och det stramade häftigt på tyglarna, hvarmed Bob
tjudrat det vid en af taksparrarna. Det flämtade och darrade, utom
sig af skräck.
Klarvaken i ett ögonblick sträckte sig Bob efter geväret, som
han burit hängande öfver axeln och tagit af sig, när han lade sig
att sofva. Just som han gjorde detta, förmörkades det svaga
dagsljus, som inträngde mellan stockarna i den barrikaderade
dörröppningen. Det ljöd ett dunsande och braket af fallande trä, och
en tung kropp, som just därför att den tedde sig så oförmodadt,
såg större ut än den var, hoppade mellan honom och hästen.
Ett gällt rop af skrämsel följdes genast af en dof duns; så hördes
ett groft morrande, och fastän Bob aldrig hört ljudet förut,
förstod han genast, hvad det betydde — det var morrandet från en
tiger, som nyss dödat ett byte.
I den osäkra belysningen såg han en väldig, gulbrun
skepnad ligga utsträckt tvärs öfver den liflösa hästen. Dess rygg var
vänd emot Bob, svansen piskade marken ett par fot från den plats
på kojans lergolf, där han legat — inom ett ögonblick måste
tigern få väder af honom. Äfven om det hade funnits någon
utsikt till räddning genom flykt, hade han måst springa omedelbart
bakom vilddjuret, och lockad af ljudet skulle detta ha vändt sig
om på mycket mindre tid än det skulle taga Bob att ila förbi.
Den roflystna besten morrade alltjämt och slog svansen mot
marken. Bob förblef orörlig, som om han varit död, i samma
halfliggande ställning, som han haft, då tigerns närvaro blef
märkbar. Blixtsnabbt förstod han, att hans enda möjlighet till
räddning låg i ett skott, så väl riktadt, att det dödade eller svårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
