Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Ransakad och dömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han hoppades, att han åtminstone nu skulle få mat och
hvila, men så fort kosackerna kommit fram, förde de honom inför
en rysk officer af en viss rang, troligen en öfverstelöjtnant. När
en del förberedande förklaringar lämnats, befallde
öfverstelöjtnanten, att fången skulle ställas inför honom, och i myndig ton
började han utfråga honom på franska.
Bobs franska var ej särdeles ledig, men han svarade så godt
han förmådde och gaf samma besked som han gifvit förut. Han
vägrade omtala, i hvems sällskap han varit, innan han flydde på
kosackens häst, och försäkrade ryssen att han alls ingenting visste
om några slags meddelanden, som kunnat äga rum mellan denna
person och spioner inåt landet. Hans envishet gjorde officeren
allt mera förbittrad, och slutligen röt den sistnämnde:
— Ni är en lögnare! Säg mig sanningen, eller jag låter
hänga er på fläcken!
— Jag har redan sagt er sanningen, sade Bob lugnt. —
Jag vet inte, hvem min vän kan ha råkat i Yongampo, och äfven
om jag visste det, kunde jag ingenting säga åt er — det måtte
ni väl själf inse.
— Ni är en oförskämd valp! Men vi skola nog hitta ett
sätt att förmå er tala. Jag ger er en natt för att komma på
förståndigare tankar. — För bort honom!
Bob, som nästan höll på att svimma af trötthet och hunger,
leddes bort till ett unket och smutsigt skjul, där han fick ett stycke
groft bröd och en fet korf att äta. Bevakad af två kosacker satt
han kvar där hela natten.
Vid soluppgången fördes han, nedslagen och stel i alla
lemmar, åter inför officeren och fick ånyo undergå förhör, medan
tätt bredvid honom stod en soldat, som på ett särdeles i ögonen
fallande sätt höll en knutpiska. Men öfversten gäckades åter i sin
förväntan; han blef ej klokare än förut, och slutligen, med en
förbannelse af otålighet, röt han en befallning åt sitt folk. Bob
väntade, att knutpiskan genast skulle dansa på hans rygg, men till
sin förvåning fördes han ut på den öppna planen, och efter en
stunds orolig ovisshet fick han befallning att stiga upp på en häst,
som leddes fram. Några minuter senare red han ut ur byn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
