Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Ransakad och dömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under vägen hade frågor och svar växlats mellan hans eskort och
mötande soldater, och af karlarnas leenden och åtbörder förstod
han, hvilket öde, som var honom tillärnadt. Han var nu beredd
på att rannsakas som spion eller måhända bli skjuten utan någon
ransakning alls, sedan man förgäfves sökt prässa honom på
upplysningar.
Men efter en timmes arrest inne i huset, hvarunder man gaf
honom en knappt tillmätt matranson, såg han tataren Tschang-Wo
träda in och framföra en hälsning till vakthafvande officeren. Han
fick genast order att gå ut och åter stiga till häst; den tröttsamma
färden hade tydligen ännu ej nått sitt slut. De bägge kosackerna
knorrade och sneglade argt på honom, men tataren, som åter slutit
sig till dem, uppmanade dem att raska på, så att man ändtligen
komme fram.
De trafvade raskt utför sluttningen. Efter en stund såg
Bob i mörkret den svarta, speglande ytan af ett vatten, som utan
tvifvel var Yalufloden, kantad på motsatta sidan af skrofliga klippor.
Detta var alltså den ryktbara gränsfloden, som skilde Korea från
Mandschuriet. Åt koreanska sidan var vattnet isbelagdt, men
strömfåran var djupare och snabbare inåt den mandschuriska stranden,
där den löpte utmed en stor ö, upptagande en ansenlig del af
hvad som under högvattenstid måste vara flodbädden. På denna
del af floden drefvo väldiga isflak med strömmen.
Bob hade hittills afhållit sig från att göra tataren några
spörsmål. Nu skulle han ha velat fråga, hvad som skulle göras med
honom, men vid närmare betänkande beslöt han att tiga som förut.
Men under loppet af den långa och besvärliga ridten urskilde han
mer än en gång namnet Sassulitsch i det vresiga samtal, som
stundtals fördes mellan hans eskort och tataren. Då visste han
dock ännu ej, att namnets ägare var en framstående
divisionsgeneral.
Det var sent på aftonen, när de ändtligen nådde Antung, en
lågt belägen stad vid flodstranden. Ehuru mörker rådde, kunde
Bob dock se, att husen röjde en tämligen solid byggnadsstil.
Han fördes in i ett stort magasin, som förvandlats till kasern, och
stängdes ensam in i ett rum. Han var mycket uttröttad och
kastade sig, styf i alla leder, ned på den smutsiga halmmadrass,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
