Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vid midnattstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fönstret framsköt ur väggen ett mycket smalt, ungefär en fot högt
utsprång, hvilket, efter hvad Bob antog, var afsedt för en väktare
eller möjligen en skytt, ty tornet hade tydligen uppförts för att
tjäna till utkikstorn. Efter att ha klättrat upp i det sluttande
fönstret tittade Bob ut genom öppningen och såg, att man hade
utsikt tvärs öfver floden, som rann förbi omkring åttio fot under
honom. Flodbädden låg packad med högt upptornade isblock,
och en öfvergång föreföll omöjlig.
Bob lät sig åter glida ned på golfvet och började mönstra
sin närmaste omgifning. Han upptäckte, att rummets innerväggar
utgjordes af tegel, som föreföll jämförelsevis nytt mot
ytterväggens vittrande stenmassor. Han drog den slutsatsen, att hela
öfvervåningen fordom utgjort ett enda rum, som först nyligen, dock
troligen före ryssarnas ankomst, afdelats i flere smärre. Dörren
var af massivt arbete och vred sig på väldiga järnhakar; den gick
inåt, och det fanns intet nyckelhål på inre sidan.
— Detta ser ganska mörkt ut, tänkte Bob, medan han
öfvertygade sig om att här icke fanns någon möjlighet att rymma.
Han vankade af och an med sänkt hufvud, fördjupad i fåfänga
funderingar på de scener, som måste ha utspelats i det gamla
tornet. Hur ofta i forna tider, tänkte han, hade ej kinesiska,
koreanska eller japanska flottiljer glidit under dess murar upp- och
nedför Yalufloden? Hvilka romantiska tilldragelser kunde ej stå
i samband med denna plats — tilldragelser från en tid, som låg
många sekler från pansarfartyg och kulsprutor! Han önskade, att
han vetat någonting om dessa aflägsna rikens historia, och han
föresatte sig att så fort som möjligt godtgöra det försummade, då
han plötsligt erinrade sig, att han skulle dö. Och hågkomsten
häraf kom honom att höra upp med sin vandring och förde
tankarna tillbaka till det närvarande.
I det han åter blickade ut genom den trånga
fönsteröppningen, såg han på afstånd en trupp kosacker rida åstad mellan
höjderna. Han iakttog dem med slappt intresse, tills de hunnit
upp på åsens krön och i snabbt traf försvunno mot andra sidan.
Han följde dem i tankarna; de voro krigare, som måhända redo
mot döden, och han önskade, att äfven han fått sluta sitt lif på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
