Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vid midnattstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lägga ned ämnet. Er general har afgjort, att jag är en spion.
Någon spion är jag inte, men jag kan inte säga någonting mera
för att få honom att frångå sin åsikt. Han tycks ha fattat sitt
beslut, och detsamma har jag. Det var ju i morgon bittida
ni sade?
Officeren betraktade Bob med en blandning af förtret och
beundran.
— Hvilken dårskap! utbrast han. — Jag kan inte annat än
beundra er ståndaktighet, men det gör mig ondt om er. Ja, i
morgon bittida, i gryningen. Ni behöfver inte inbilla er, att man
låter er löpa, generalen är fast besluten.
— Godt!
— Mannen, som kommer med mat åt er, kan ni underrättar
ifall ni skulle ändra tanke.
— Det skall jag — i fall jag gör det.
Officeren vände sig om för att gå. När han var i dörren,
tog Bob ett steg framåt och sade med någon tvekan och i
förändrad ton:
— Ett ögonblick! Skulle ni kunna göra mig en tjänst?
— Hvad skulle det vara? frågade ryssen hastigt.
— Skicka mig blyerts, papper och ett kuvert. Jag har några
vänner därhemma — min far och min mor — och jag skulle
gärna vilja —
— Jag förstår. Ni skall få skrifmaterial.
— Och ni vill ombesörja, att brefvet blir afsändt?
— Ja, ja — men det kommer inte att behöfvas. Öfverväg
nu saken!
Officeren skyndade bort.
Det dröjde en stund, innan Bob rörde vid maten, som
insatts till honom. Han var trött på att vänta på slutet. Han
önskade ingenting högre än att få behålla lifvet, men om han nu
skulle dö, var det bäst att få det hela undanstökadt; dessa försök
att rubba hans beslut, denna vädjan till hans eget intresse mot
hedern oroade och mattade ut honom.
En stund vankade han rastlöst af och an, försjunken i
tankar. Därefter föll hans blick på mattallriken, där den stod på
stenhällen, och med den reflexionen, att han vore bättre rustad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
