Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vid midnattstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hvad är detta? tänkte han, och med stegradt intresse stack
han åter in tändstickan. Det kom ut mera af det luddiga ämnet,
som visade sig vara bomull.
— Mycket underligt! mumlade han fundersamt. Han vätte på
tändstickans ända och stack åter in den. Litet mera bomull
fastnade, men nästa gång kom stickan ut utan att någonting hängde
fast därvid. Han körde åter ned den, men fastän han höll den
med yttersta fingerspetsarna, rörde den ej vid någonting.
— Ändtligen tom, kan jag tro. Men den rörde ändå inte
vid hylsans botten. Jag kan just undra, om den verkligen
är tom.
Han vände ryggen mot fönstret och höll hylsan så, att
ljuset föll in i den. Men den var för smal för att han skulle kunna
urskilja någonting, om nu någonting fanns därinne. Han höll
den upp och ned och skakade den. Någonting föll ut och
rullade tvärs öfver golfvet. Det såg ut som en ärta. Bob böjde
sig ned och tog upp det Det var ju en ärta — nej, det var en
liten hårdt hopprässad papperskula!
Hastigt som tanken lät Bob den glida ned i sin ficka, i det
han instinktmässigt kastade en blick mot dörren och sedan mot
fönsteröppningen. Ingen fanns, som kunde se honom. Han log
och tog upp papperskulan ur sin ficka. I det han med oändlig
varsamhet rullade upp den, fann han, att den bestod af en remsa
mycket tunnt rispapper, och på detta — ja, svagt tecknade med
mycket små bokstäfver, i tusch, såg han orden:
— Var vid fönstret mot floden i skymningen i kväll.
Det var alltsammans; där fanns ingen adress, ingen
namnteckning. Och ändå, när Bob åter betraktade handstilen, kände
han, att han sett den någonstädes förut. Hvar? Det förmådde
han icke draga sig till minnes, och medan han ännu stod och
grubblade, hörde han sin fångvaktares tunga fotsteg i gången
utanför. Ögonblickligen smög han papperet ned i fickan, slungade
patronhylsan långt ut i floden och vandrade som förut upp och
ned på golfvet, när soldaten kastade upp dörren och trädde in
med hans andra mål mat.
Den eftermiddagen föreföll Bob oändligt lång. Han gick
oaflåtligt fram och tillbaka likt ett fånget lejon, afvaktande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
