Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vid midnattstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emot dem under tystnad och fortsatte att grubbla som förut.
Hvad skulle han kunna säga till de bägge gamla därhemma?
Han skref en utförlig redogörelse för allt som händt, sedan
han afskickat sitt sista bref, men sedan ref han sönder det. Hans
skrifvelse skulle kunna öppnas af ryssarna, och han finge ej ge
dem några upplysningar. Till sist, med öfverfullt hjärta, skref
han ned några ord, afsedda endast för föräldrarnas ögon. Därpå
förseglade han brefvet och stoppade det i sin ficka för att i sista
ögonblicket lämna det åt officeren.
Han kände sig nu stel och utfrusen, och efter att ha rest
sig upp började han åter vandra af och an på golfvet, från
dörren till fönstret och från fönstret till dörren. Vid en vändning
föll hans blick på patronhylsan. Först endast tittade han på den
och gick förbi; därefter, när hans öga åter träffade den, såg han
på den litet längre. Tredje gången började han känna ett visst
nyfiket intresse, och fjärde gången böjde han sig ned och tog
upp den, åter undrande, hvilken besynnerlig slump, som förlagt
den till ett så egendomligt ställe som det inre af en brödkaka.
Hvem hade, den tillhört? Hvems gevär hade afskjutit den? Hur
hade den kommit in i bageriet? Hvilka vårdslösa fingrar hade
knådat in den i degen? Hvilken sällsam ödets ironi, att en hylsa,
som en gång varit fylld med ett dödsbringande ämne, nu skulle
vara full med bröd, ett lifsmedel!
— Du passar illa där du nu är, tänkte han, ut med dig!
Han trefvade efter sin pennknif för att skrapa ut brödet ur
metallhylsan, men så kom han ihåg, att hans fångvaktare tagit
från honom den. Hur skulle han nu bära sig åt? Af gammal
vana kände han i sin västficka, och där träffade han på ett litet
hål i fodret. När han stack ned fingrarna därigenom, rörde han
vid en enda svafvelsticka, som trängt sig in mellan tyget och
fodret. Han förstorade hålet, drog ut tändstickan och började bit
för bit peta brödinkråmet ut ur patronhylsan. Han var glad åt
hvarje liten sysselsättning, som kunde hjälpa honom att döda tiden.
Snart låg en liten hög med brödsmulor å nedre delen af
den sluttande fönsterfördjupningen. Ännu en gång stack han ned
stickan i hylsan, och han såg då, att det nu hängde fast vid den.
ej en brödsmula, utan en bit af något luddigt ämne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
