Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vid midnattstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
träribborna sprungo som fjädrar tillbaka till sin förra gestalt, och
Bob förstod ändtligen, hvad det mystiska föremålet var. Han höll
i handen en pappersdrake.
Nu förstod han alltsammans — prasslet, det fladdrande
snöret, den motsträfviga fången. Han kom ihåg, hur det roat
honom i Tokio att gifva akt på gossarnas och männens otroligt
skickliga sätt att sända upp drakar; i Japan liksom i Kina är detta
mera än en lek, det är en sport, uppdrifven till konst. Snöret
var fästadt vid en drake, och den person, som uppsändt den,
befann sig nedanför tornet.
Han ryckte sakta på snöret som en signal att han fått tag i
pappersdraken, och han kände ögonblickligen, att den fria ändan
ej längre hölls fast. Hans hjärta klappade våldsamt. Försiktigt
började han hala in den fria ändan, fot efter fot löpte genom
hans händer, skulle slutet aldrig komma?
Jo, här var det, silkessnöret var bundet vid en sträcka
hampsnodd, och denna — så lång den var! — vid ett tjockare
rep. Ifrigt och varsamt firade Bob upp det; det var med vissa
mellanrum försedt med knutar, och efterhand som han drog kände
han dess tyngd ökas. Slutligen förmärktes ett lätt motstånd, när
han drog på repet. Han kröp upp i fönsteröppningen, utan att
släppa taget, och han fann nu, att det fyrkantiga hålet skymdes af
ett bylte, tydligen af bomullstrassel. Genom att vända det på
längden blef han i stånd att draga in det. Ingen
försiktighetsåtgärd, så mycket såg han, hade blifvit försummad; det mjuka
omhöljet hade tagit bort hvarje ljud.
I det han hastigt vecklade upp byltet, fann han genom
känseln, ty det var för mörkt att kunna se, ett huggjärn, en kofot
och en hammare, skodd med ylletyg. Någon ytterligare
pådrifning behöfde han ej. Men det var omöjligt att bryta loss några
stenar på den tid han hade till sitt förfogande. Han hade
visserligen ej reda på hvad klockan var, men det måste vara sent lidet
på natten, och rymde han ej före dagbräckningen, var hans öde
besegladt.
Murens stenar utgjordes af väldiga block, hopfogade medels
cement, och fastän cementet öfverst på ytan såg ut att ha börjat
vittra, var det utan tvifvel starkt längre inåt. Allt hvad han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
