Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vid midnattstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmådde göra var att bräcka bort några tum på ömse sidor om
fönstret, så att öppningen tillät honom att tränga ut axlarna. I
kanterna var murverket starkt vittradt, och på fönstrets yttre sida
hade stora flak fallit bort. Om han kunde vidga öppningen med
en åtta, tio tum, trodde han, att det skulle bli möjligt för honom
att tränga sig genom.
Dessa tankar hade blixtlikt korsat hans hjärna. Han skred
genast till verket. Börjande vid öppningens yttre högra horn
satte han bräckjärnet mot muren, och till sin förtjusning fann han,
att blotta trycket af hans arm kom den att lossna i stumpar och
stycken, som rasade till marken åttio fot nedanför. Han arbetade
med sådan feberaktig ifver, att han snart skrapat bort en tum
vittrande sten utmed en längd af två fot på ömse sidor om
öppningen. Men när han fortsatte, fann han, att muren blef hårdare;
det var nödvändigt uti inlägga mera kraft. Det skulle taga lång
tid att hugga bort stenen så som han sett murare göra. På hvad
sätt skulle han kunna förkorta arbetet?
Försiktigt arbetande med bräckjärnet borrade han långsamt
ett två tum djupt hål i väggen, på ungefär samma afstånd från
ytterkanten. Sedan förde han in kofoten och bände den utåt med
all den kraft han förmådde utveckla i sin hopböjda ställning. Till
hans stora glädje gaf murverket vika, och stora stycken föllo med
ett skarpt rasslande till marken.
Han bidade ängsligt, undrande huruvida någon af
fångvaktarna hört ljudet. Allt var tyst. Trefvande sig för med handen,
kände han, att stenen bräckts oregelbundet, lämnande en naggad
yta, och denna började han nu jämna med huggjärnet. Samma
dubbla procedur genomförde han på ömse sidor om öppningen.
Ändtligen, efter flere timmars arbete, när hans hand- och
armmuskler värkte outhärdligt, och han var öm i hela kroppen
efter att så länge ha legat prässad mot den hårda stenen, ansåg
han, att öppningen var stor nog. Efter att ha fastbundit ena
ändan vid kofoten kastade han ut den andra. En sakta ryckning
nedifrån sade honom, att den tagits emot; hans okände hjälpare
väntade alltjämt. Sedan gjorde han fast filten vid repet och släppte
ned den. När äfven filten uppfångats, lade han kofoten vågrätt
tvärs öfver stenplatformen under fönstret, fäste repet ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
