- Project Runeberg -  KOBO - Berättelse från Rysk-Japanska kriget /
149

(1905) [MARC] Author: Herbert Strang Translator: Karin Jensen - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fru Isidore G. Pottle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sedan vände hon sig åter till Bob och tilltalade honom på
mycket långsam och tydlig pidschinengelska:

— Ni riktigt snäll, duktig kinespojke! Mig ge er stora
massor tack — fasligt mycke slantar. Ni vara härifrån trakten?

— Nej, min fru —

Åter afbröts han i sina försök att presentera sig som europé.

— Jag vilja gå Söul. Ni känna Söul?

— Ja, min fru. Jag —

— Ni följa oss rakt dit — kan göra det?

Under denna afbrutna dialog hade den yngre damen röjt
tecken till växande förlägenhet. Med högröda kinder tog hon ett
steg in emellan sin följeslagerska och Bob, vidrörde den tjocka
fruns arm och sade hastigt:

— Tant lilla, ser du inte? Du tar fel, den här herrn är
ingen —

— Ingen hvad? sade damen och satte på sig sin lornjett.
Med någon skärpa tillade hon: — Hvad är han då?

— Tillåt mig presentera mig, sade Bob och bugade sig.
— Mitt namn är Fawcett, engelsman — till er tjänst!

Damen höjde åter sin lornjett och stirrade med oförställd
förvåning. Slutligen utbrast hon:

— En engelsman! Jag må säga, af allt märkvärdigt, som
— — Ni ursäktar nog min öfverraskning, herr — herr Fawcett,
var det inte så? De närvarande omständigheterna äro ju så
öfvermåttan sällsamma! Jag fruktar, att jag är skyldig bedja er om
ursäkt, men sannerligen — hon vände sig till sin följeslagerska
och började knyta sina hattband — sannerligen jag varit med om
maken!

Ah-Sam, som under tiden strukit oroligt omkring i
bakgrunden, nalkades nu och sade:

— Inte tid stå här längre, massa. Stora hopar tjuntju-man
komma hit, i galopp, i galopp, stort rabalder, om han fånga,
han döda nummer ett massa, nummer två flicka, Ah-Sam också.

— Hvad säger karlen? frågade frun och stirrade på kinesen
som på något underligt djur.

— Han säger, att vi inte böra dröja kvar längre här.
Karlarna, tydligen tjuntjuser, hotade komma tillbaka och ha flere med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:00:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kobo/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free