Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fru Isidore G. Pottle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig och om de det göra — ja, då blir situationen ganska
otreflig... Om ni möjligen skulle vilja upplysa mig om hvad det
var för slags folk —
— Åh, med största nöje! Min brorsdotter och jag hålla
på att genomresa Asien. Vi kommo så långt som till Mukden,
och där försökte ryssarna hejda oss — sade, att landet inte var
säkert, eftersom det väntades krig. Jag sade dem, att det var
bara prat. De envisades; jag höll fast vid min mening. De
ställde oss under bevakning — oss, fria medborgare från Förenta
staterna! Olidligt! Vi smögo oss undan, naturligtvis — mutor
själffallen sak, egentligen ganska motbjudande, men det var enda
utvägen. Vi begåfvo oss österut i riktning mot Gensam och
råkade in i bergstrakten. Vår vägvisare tappade bort vägen eller
låtsade åtminstone så, och vi själfva råkade ut för ett röfvarband,
som inbillade sig, att här skulle vara en god lösen att utprässa,
och ha fört oss med sig hela tiden.
— Ni är alltså fru — fru Isidore —?
Bob tvekade, i det han sökte erinra sig ett namn, som för
tillfället undgick honom.
— Jag skulle tro, att ni är på rätta språret, svarade frun
och såg öfverraskad ut. — Pottle — fru Isidore G. Pottle!
Men det öfvergår mitt förstånd, hur ni kunnat komma på mitt
namn.
Bob förklarade, att han i Tokio läst i en San
Franciscotidning om fru Pottles försvinnande. Men han gaf i öfrigt helt
kortfattade upplysningar och blickade oroligt i den riktning, hvari
banditerna försvunnit. De spörsmål, som han såg att fru Pottler
brann af begär att framställa, parerade han genom att fråga, hur
stort röfvarbandet var och hvar det kunde antagas befinna sig.
De tre männen, som han sett, tillhörde ett band om sextio
eller sjuttio, hvars senaste läger låg ungefär en mil från den plats,
där de just nu befunno sig. Fru Pottle var osäker på det
bestämda antalet, ty det växlade för hvarje dag, och denna morgon
hade hela bandet ridit sin väg med undantag af de tre, i hvilkas
händer Bob funnit damerna, samt några få, som lämnats kvar för
att vakta lägret. Att större delen af bandet på detta sätt red sin
väg, var mycket vanligt. Ibland voro de borta endast några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
