Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Nattlig rekognoscering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifvit i denna grad tagna i anspråk. Men det är under
svårigheter och faror, som mannen visar, af hvad virke han är gjord
och det sätt, hvarpå Bob skötte sitt vanskliga värf, tillvann sig
mycken beundran af damerna. Ehuru hans insjunkna ögon och
härjade ansikte visade, på hvilka stränga prof han satts, var han
alltid munter, alltid full af hopp. Sina farhågor behöll han för sig
själf, och han hade alltid tillreds antagliga skäl, hvarför hans
olyckskamrater ej skulle misströsta. Fru Pottle sjöng hans lof så
lång dagen var för Ethel, och Ethel lyssnade och sade föga.
Fru Pottle, som den sista tiden haft Ah-Sams hirsförråd om
hand, meddelade nästa morgon, att det närmade sig sitt slut.
Teet skulle kanske räcka två dagar, sade hon, men det fanns
ingenting att göra upp eld med, såvida man ej högge sönder
Ah-Sams kärra.
Mot sin vilja trängtade tydligen fru Pottle efter någonting
mera stadigt och mättande än hirs. Hon började framkasta vinkar.
Både åsnor och oxar voro ju snygga och propra fyrfotingar, sade
hon; mycket kommer an på hur man är van — man kunde för
resten ingenting säga, förrän man försökt... och så vidare. Ethel
endast ryste.
En enda mulåsna kunde i alla fall inte räcka så länge. Hvad
skulle de taga sig till? Bob hade den uppfattningen, att antingen
måste de alla svälta ihjäl eller ge sig.
Mer än en gång under dagens lopp vandrade han genom
grottan till dess bortre ända, och oroligt lät han blicken glida ut
öfver det smala stycket horisont — dock ej i någon bestämd
afsikt eller förhoppning om hjälp, ty från det hållet kunde hjälp
komma endast åt ryssarna.
Det förvånade honom i själfva verket, att fienden ej redan
fått förstärkning. Kosacken, som kommit ridande samma morgon,
som han upptäckt björnen, hade utan tvifvel medfört instruktioner
från hufvudkvarteret. Den enda slutsats, som stod att draga, var
den, att ryssarna voro för fullt upptagna med japanerna vid Yalus
bortre strand för att ha några trupper till öfvers för utrotandet af
ett band tjuntjuser.
Kosackkaptenen hade emellertid tydligen fått order att hålla
kvar sitt byte i fångenskapen, antingen tills han hungrade ut det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
