Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Nattlig rekognoscering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undrade, hvad som fanns på andra sidan klippväggen, där denna
krökte; ingången till grottan måste naturligtvis ligga i denna
riktning, ej särdeles långt bort. Han kom ihåg, att grottan hela
tiden krökt sig något till vänster; den måste bilda ena sidan af
en regelbunden triangel, hvars bägge andra sidor utgjordes af
klyftan och bergets främre del.
Hvad inflytande kunde denna upptäckt äga på den situation,
hvari han och hans bägge sällsamma olyckskamrater befunno sig?
Han hade nätt och jämt hunnit göra sig denna fråga, då
han på afstånd upptäckte en kosack, som i skarpt traf red framåt
i riktning rakt emot honom. Kommande västerifrån, hade han
sannolikt medfört nyheter eller order till anföraren för den ryska
styrkan. Bob såg ryttaren komma närmare och närmare och
sedan försvinna ur synhåll till vänster bakom den söndersplittrade
klippan. Då vände han själf om och vandrade tillbaka genom
grottan, försänkt i djupa tankar.
Ingenting hände, som afbröt denna tröttsamma dags
enformighet. Tjuntjuserna, som knappast kunde röra sig inne på sitt trånga
område, blefvo oroliga och grälsjuka, och Bob var ofta rädd, att
de skulle öppna batalj med hvarandra. De voro förargade öfver
den knappa kost, hvarpå de höllos, och betraktade med lystna
blickar den enda kvarlefvande mulåsnan, som, stackars stumma
djur, föreföll så olycklig i sitt utsvultna tillstånd, att Bob gaf
befallning om att hon skulle skjutas.
Mer än en gång, när han satt och hvälfde sina dystra
funderingar, undrade han, huruvida ej garnisonen skulle kunna smyga
sig undan längs den af honom upptäckta gången i berget, men
han måste ständigt förkasta denna idé såsom omöjlig att sätta i
verket. Äfven om de mot all sannolikhet skulle lyckas
helskinnade fira sig utför bråddjupet, kunde de därför ej hoppas komma
undan, ty ryssarna skulle snart upptäcka, att de lämnat klyftan;
de skulle förföljas, och fienden, som var till häst, måste ofelbart
hinna fatt dem. Ingenting stod att vinna genom ett dylikt
dumdristigt försök; här tycktes ej finnas något annat val än att gifva
sig till tåls och vänta.
Ställningen var ytterst pröfvande och ansvarsfull för en ung
man, hvars motståndskraft och organiseringsförmåga aldrig förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
