Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Nattlig rekognoscering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ibland tedde de sig svarta mot skenet, än blefvo de röda, just
som de passerade förbi det, än försvunno de helt och hållet. Af
eldarnas läge slöt Bob, att han befann sig omedelbart under den
sluttning, som var belägen på motsatta sidan om klyftan. Intet
tvifvel kunde råda om att hålan betecknade platsen för fiendens
läger, och de flammade så nära barrikaden, att om de belägrade
hade dristat sig till att göra ett utfall, skulle de ej endast ha att
räkna med den afdelning, som befann sig helt nära uppgången
till klyftan, utan äfven med ett anfall i flanken af hufvudstyrkans
som lägrat sig några famnar längre bort.
Det var i det rådande mörkret omöjligt för Bob att veta,
när han kommit upp på kullens topp. Men han stannade då och
då för att se sig om, och när han fann, att först den ena och
sedan den andra elden småningom försvann ur sikte, kunde han
förstå, att kullens krön kom emellan dem och honom.
När han hunnit så långt, måste han välja en annan stjärna
till vägvisare. Tagande af till vänster, nästan i rät vinkel med sin
förra riktning, vandrade han försiktigt vidare och kringgick kullen
ej långt från dess topp, hvarvid eldarna än försvunno, än åter
döko fram, allt efter ytterlinjens oregelbundenhet.
Ehuru han sökte skärpa både syn och hörsel för att
uppfatta någonting af fienden, hvarken hörde eller såg han
någonting mer af den med undantag af de enstaka figurer, som rörde
sig kring lägereldarna. Fortsättande sin vandring i så rak
riktning som det var honom möjligt kom han slutligen midt framför
den bortersta elden; då tog han åter af åt vänster, och rörande
sig med den ytterligaste försiktighet begaf han sig rakt på den.
Han vandrade nu utför en sakta sluttande backe. Elden
brann lågt, och med sluttningen bakom sig ansåg han sig kunna
våga gå ännu närmare. Han lade sig därför ned på alla fyra och
kröp ett godt stycke framåt på den af snön uppblötta marken, tills
han slutligen stannade omkring åttio alnar från elden.
Något framför sig hörde han brusandet af bergbäcken, som
rann rakt förbi de bägge bålen. I det matta skenet såg han på
klädedräkten, att det ena lägrets innehafvare voro kosacker; det
andra lägret tillhörde tydligen mandschurerna. Han tog en
öfverblick af hvad han kunde se, och ett stycke längre bort, till höger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
