Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Nattlig rekognoscering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
toppen, men vidgade sig nedåt marken tills det vid basen mätte fulla
femtio alnar.
Långsamt trefvande sig fram mellan de lösa stenar och block,
som rasat från bergets skrofliga hjässa, tog han af en smula åt
höger, i en riktning, motsatt den, där den andra, barrikaderade
klyftan låg. Han visste, att fienden ifrigt skulle speja åt detta
håll för att hindra de belägrade från att bryta sig genom. Hans
plan gick ut på att komma ut på öppna fältet och sedan taga en
öfverblick öfver ryssarnas ställning.
Efter en stund började kullerstenarna förekomma mindre
talrikt, och han drog häraf den slutsatsen, att han höll på att komma
ned i den bredare dalsänkan. Plötsligt varseblef han till vänster
ett aflägset, matt eldsken. Han var ur stånd att se, hvarifrån det
trängde fram, men som det utan tvifvel härrörde från en
lägereld, var det nödvändigt att vidtaga dubbla fösiktighetsmått, så
vida ej hans gestalt skulle belysas däraf och uppåt klippväggen
kasta en jättestor skugga, synlig för ryssarna uppe på sluttningen,
om någon skulle befinna sig där.
Han vek af mera åt höger, så att han nästan vände ryggen
åt det matta skenet, och slog in på en riktning, som enligt hans
beräkning skulle föra honom till den längst åt vänster belägna
delen af den ställning på kullens krön, som till en början
innehafts af fienden. Denna plats, resonnerade han, lämnades
antagligen då natten bröt in och återtogs i gryningen. Men det skulle
vara oklokt att löpa risken att passera mellan den och det
eldsken, som han förut iakttagit; han måste taga vägen omkring.
I det han ett ögonblick stannade, såg han upp mot himlen
för att välja ut en klar stjärna, efter hvilken han kunde rätta sin
riktning, och så anträdde han ånyo vandringen, i det han räknade
sina steg. Vid dagsljus hade han trott, att kullens topp låg nära
en half mil fågelvägen från klyftans mynning; afståndet skulle vara
större öfver den ojämna marken och ännu större från hans egen
utgångspunkt.
Då och då stannade han för att lyssna och speja omkring
sig. När han räknat omkring trehundra steg, blef slutligen
skenets ursprung synligt. Ett stycke längre bort till vänster om
honom brunno tvenne eldar, och kring dem rörde sig några män.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
