Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Kosacklägret stormas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åt tjuntjuserna att vända om; ingenting vanns ju med att förfölja
de flyende ännu längre. Men befallningen skreks ut för döfva
öron; endast två eller tre lydde order, medan resten med
förtjusning begagnade tillfället att få göra upp gamla mellanhafvanden.
Under den allmänna villervallan hade tatarernas hästar slitit
sig lösa och galopperat bort, men kosackernas sedigare djur stodo
kvar, och kring dem uppställde nu Bob vakt. Sedan fick han
åter lägereldarna att brinna friskt, så att de tjänade som vårdkasar
åt hans egna män, och så afvaktade han deras återkomst.
De vände småningom åter i grupper om tre eller fyra
under den närmaste halftimmen. Några fångar medförde de ej, men
genom Ah-Sam fick Bob veta, att mången kosack och mången
tatar låg död mellan lägret och bergsluttningen.
Bob hade redan tillvaratagit ett nittiotal gevär, som lämnats
i sticket af de flyende, och satt sitt folk att samla ihop så mycken
ammunition de träffade på. Så förströdda som fienderna voro
öfver hela trakten, där de nu rusade blindt omkring i mörkret, de
flesta utan vapen, alla sannolikt utan hästar, kände Bob, att han
numera hade föga att frukta af dem. Den egentliga faran skulle
närmast ligga däruti, att en förstärkning var på väg för att förena
sig med den ursprungliga styrkan, eller att ryktet om
öfverrumplingen eller åsynen af de bortsprungna hästarna skulle i hast kalla
någon rysk truppafdelning till platsen.
Det var oundgängligen nödvändigt, att segrarna så snart som
möjligt drogo sig tillbaka inom sitt befästa område. De hade
bemäktigat sig så många hästar, att hela styrkan nu kunde rida,
och i lägren hade anträffats lifsmedelsförråd tillräckliga för
åtskilliga dagar. Efter att genom Ah-Sam ha gifvit männen order
att bära upp i klyftan allt hvad de kunde komma öfver och leda
in hästarna genom gluggarna i barrikaden, gick Bob för att söka
rätt på Sing-Tscheng och med honom diskutera situationen.
När han hunnit ned till den undre barrikaden, förde man
fram till honom en sårad tatar, som hittats gömd bakom klipporna.
Bob lät genast Ah-Sam förhöra honom och frågade särskildt efter
den kines, som han sett stå bunden vid trädet.
Han fick då veta, att Tschang-Wo för två dagar sedan
återkommit till lägret, sedan han lyckats rymma från klyftan, och haft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
