Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Kosacklägret stormas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett långt samtal med kosackkaptenen. Han hade därpå ridit bort
österut. Under hans frånvaro hade kinesen infångats, och som
man hade anledning att tro honom vara en japansk spion, hade
han bundits, tills han skulle kunna afföras till hufvudkvarteret.
Tataren blef mycket häpen, när han hörde, att fången rymt. Det
var honom obegripligt.
När Bob med någon svårighet fått rätt på Sing-Tscheng och
frågat honom, hvad han tillrådde, svarade höfdingen, att han inte
var rädd för ryssarna, men väl för Tschang-Wo. Det var en
mycket stor man, mycket mäktig, mycket slug... En stor mängd
tatarer voro honom underdåniga och lydde hans minsta vink;
hans ointagliga stamhåll låg endast två dagsmarscher längre bort
i bergen. Underligt var, att han ej redan fört fram en
öfverväldigande massa af sina banditer för att storma klyftan. Bob
förmodade, att orsaken var den, att en stor rysk förstärkning
väntades. Det fanns föga utsikt till byte, äfven om tjuntjuserna
besegrades, och Tschang-Wo såge nog hellre, att ryssarna voro
de anfallande än att han själf löpte risken att förlora en stor
mängd folk.
Höfdingen medgaf, att detta skulle kunna vara skälet, men
han påpekade därjämte, att Tschang-Wo, som ännu ej smält
förödmjukelsen af att själf ha blifvit fångad, skulle ha ett starkt
personligt intresse af att garnisonen uppe i klyftan nedhögges till
sista man. Om han nu begifvit sig till sitt högkvarter för att
hämta mera folk, skulle han när som helst kunna vara åter,
medförande en styrka, som kanske uppgick till fyra, fem hundra man.
Tydligen fick man icke dröja ett ögonblick med att åter försätta
sig utom håll för honom.
Bob frågade vidare, huruvida Sing-Tscheng var villig att
enligt sitt löfte följa hans sällskap tvärs öfver Yalufloden. Mannen
försäkrade, att han var mycket hågad att göra detta, om den ärade
främlingen fortfarande ville lämna honom bistånd. Själf visste
han, att han befann sig i ett farligt läge. Drog han västerut,
skulle han löpa fara att stöta på ryssarna; sökte han undkomma
åt öster, skulle han nästan säkert möta Tschang-Wo.
Norrut stängdes vägen af höga berg. Den enda kosa, som
var möjlig att taga, löpte söderut, och den förde direkte till de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
