Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Kosacklägret stormas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade han genom sina egna medgifvanden, hur motvilligt de än
afgåfvos, visat, att fången var en alltför viktig person för att helt
kort och godt torteras till döds. Hans yrkanden afvisades af
kosackkaptenen, som beslöt att föra japanen till Feng-huang-tscheng
så fort man expedierat tjuntjuserna uppe i deras klyfta. I sin
ifver att utkräfva hämnd på sin gamle fiende beslöt Tschang-Wo
hämta förstärkning från sin egen befästa plats uppe i bergen, så
att man så mycket förr kunde bli de besvärliga tjuntjuserna kvitt,
och han begaf sig bort redan samma dag.
— Men hur bar ni er åt för att rymma? frågade Bob. — Jag
såg er ju bunden vid ett träd.
— Vi hade en hemlig agent i mandschurernas läger, svarade
Kobo lugnt. — Han skar af mina rep, sedan det blifvit
mörkt, och jag smög mig bort. Det blef visst något bråk strax
därefter, men natten var mörk, och mig kunde ingen hitta.
Bob kom ihåg den döde tataren, som han snubblat öfver
strax invid ryssarnas läger. Det hade tydligen varit Kobos
hemlige medhjälpare. Han hade gått döden till mötes, därigenom att
han räddat Kobo, och Kobo talade helt lugnt om något »bråk»!
Efter rymningen hade Kobo vandrat vidare österut under
natten, och i daggryningen befann han sig långt ifrån platsen.
Han fortsatte sin vandring till fram på middagen, då han hade
den oturen att upptäckas af en skara tatarer — just den
undsättningsstyrka, som Tschang-Wo själf varit och hämtat för att föra
till ryssarnas läger. Ögonblickligen hade han hela bandet om
fyrahundra män efter sig. I tre timmar jagade de honom inne
bland bergen. Som de redo, hade de ibland fördel framför
honom, men stundom voro deras hästar dem endast till besvär.
Kobo var emellertid matt af hunger och alla strapatser. De
vunno på honom långsamt, men säkert. Terrängens beskaffenhet gaf
honom heller intet tillfälle att öfverlista dem. Mer än en gång kunde
de med lätthet ha skjutit honom, och den omständigheten, att de
icke gjorde detta, utvisade, att Tschang-Wo gifvit befallning om
att han skulle fångas lefvande och sparas för en utan tvifvel
långsammare och mycket ohyggligare död.
Till sist var han nästan upphunnen; Tschang-Wo och ett
halft dussin män voro blott ett kort stycke efter honom, och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
