Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Kosacklägret stormas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han förband den skadade foten så godt sig göra lät och började
därpå åter sin vandring i dagbräckningen.
— Jag skattar mig lycklig att ha råkat på er, herr Fawcett,
sade han. — Ni kan måhända låna mig en häst. Jag måste
raska på, här lura så många faror rundtomkring, att min tjänare
Taru kanske ej heller kommer fram.
Om såret nämnde han icke ett ord. Han röjde ingen
nyfikenhet beträffande det sätt, hvarpå Bob fått reda på hans
fångenskap, ej heller beträffande det underliga sällskap, hvari han funnit
den unge engelsmannen. Hans sinne behärskades uteslutande af
farhågorna, att de viktiga underrättelserna ej i tid skulle nå
generalen.
Osedd af Bob hade Ethel nu återvändt, bärande en
tennmugg, som tillhörde Ah-Sam och som hon fyllt med vatten. Hon
sade några ord till fru Pottle, hvarpå denna dam genast steg fram.
— Nu, sir, tillåter ni mig nog att se om er fot. Det går
inte an, att ni fortsätter så här. Var snäll och tag af er skon.
Fru Pottles sätt tålde ingen motsägelse. Efter några minuter
hade hon skickligt förbundit den sårade foten, hvilket inbragte
henne några artiga uttryck af tacksamhet. Sedan fick Kobo en
af de hästar, som fördes lösa vid tygeln, och hela sällskapet satte
sig åter i gång, noggrannt undvikande risken att för tydligt träda
fram vid horisonten.
Medan de redo, gaf Bob Kobo en redogörelse för hvad han
upplefvat, sedan de skildes åt hemma hos den kines, som så
vänligt härbärgerat dem för omkring tio dagar sedan, och fru Pottle
fann tillfälle ej endast att berömma Bobs klokhet och rådighet,
utan äfven att utröna de närmare omständigheter, hvarunder Kobo
San sammanträffat med hennes aflidne man, herr Isidore G. Pottle.
De ridande färdades nu österut, i en riktning parallel med
Yalufloden. Sing-Tscheng var angelägen om att komma ned till
floden vid ett vadställe, som han kände till, flere mil ofvanför
Viju. Det var föga troligt, att det bevakades af ryssarna, såvida
japanerna höllo till helt nära floden, hvilket föreföll osannolikt.
Kanhända bevakades det af en mindre truppafdelning; i så fall
finge hela sällskapet göra sig beredt att öfverrumpla bevakningen,
och enhvar fick söka komma öfver floden bäst han kunde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
