Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Bob går i kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betäckning åt fienden, om den beslöte sig för att göra ett mera
planmässigt anfall.
Medan Bob höll på med sin rundgång, erfor han en mycket
ledsam nyhet. Brunnen i berget, från hvilken klostret i forna
tider fått sitt vatten, hade sinat för flere år sedan. Munkarna voro
för fattiga för att låta borra en ny — för loja också, antog Bob,
icke utan skäl. De nöjde sig med att vid förefallande behof
hämta vatten ur en fors, som rann ned vid sluttningens fot. Just
nu, då de ej ledo någon brist på andra förråd, hade de endast
ett par hektoliter vatten i sina cisterner.
Denna ledsamma underrättelse erinrade Bob om hästarna, som
man i upphetsningen efter det nyss afslagna anfallet förgätit.
Efter sin långa marsch voro de i stort behof af vatten, och Bob
insåg, att det var nödvändigt att skaffa påfyllning, innan platsens
afspärrande från yttervärlden blef alldeles definitiv. Efter att genom
Ah-Sam ha utfrågat abboten, fann han, att han kunde komma ned
till forsen i skydd af träden, och man skulle ju kunna tänka sig,
om fienden retirerat ett stycke bortom bergssluttningen, att ett par
man blefve i stånd att obemärkt smyga sig ut och hämta vatten.
Såsom en förberedande åtgärd sände han därför ut tre tjuntjuser
för att om möjligt taga reda på, hvad fienden hade för sig.
När de begifvit sig åstad, återvände han till abbotens
byggnad, där han fann, att fru Pottle hade mycket roligt åt upptäckten
af en ofantlig grammofon inne i ett af rummen. Abboten
förklarade, att den konstiga tingesten någon tid förut lämnats honom i
förvar af en hög koreansk ämbetsman, som flydde söderut af
fruktan för ryssarna. Han visste alls ingenting om dess ändamål och
hade aldrig vågat ens »peta» på den; för hans ögon tog den sig
högst krigisk och fruktansvärd ut och stämde illa öfverens med
den eljes så fredliga omgifningen.
— Han tycker göra fasligt stort väsen, förklarade Ah-Sam.
— Jag tror nog det, sade Bob småleende till fru Pottle.
— Han skulle nog känna sig ganska illa berörd, om han
finge höra några af våra populäraste operett- och varietémelodier
komma ut genom tratten. Och jag tycker, att vi böra respektera
hans känslor, inte sannt?
— Jo naturligtvis, herr Fawcett. Han tycks vara en snäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
