Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Bob går i kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och välment gammal man, och det vore synd att stöta honom för
hufvudet. Men min käre gosse, hvad ska det bli utaf oss? Komma
vi då aldrig ifrån dessa otäcka mandschurer? Nu klandrar jag
mig själf så mycket för att jag inte lydde ert råd och
öfverlämnade oss — Ethel och mig — på nåd och onåd till ryssarna.
Ty utan oss fruntimmer, som bara äro till besvär, är jag säker
på, att ni för längesedan kunnat rädda er.
— Var inte rädd, det reder sig nog, sade Bob. — Vi ha
Kobo San med oss nu, och i honom bor mera starkhet än i alla
oss andra manfolk tillsammans.
— Bara jag ser på honom, får jag mera mod, tillade Ethel.
— Hvilken tapper man han måste vara! Inte en enda gång har
han klagat öfver sin sårade fot, och jag är säker på, att den
måste värka förfärligt.
— Ja, jag hyser stort intresse för honom, sade fru Pottle.
— Han är så tyst, så förbehållsam — han har ofantligt mycket
inombords, därpå är jag säker. Hvar har ni blifvit bekant med
herr Kobo?
— Det skall jag berätta alltsammans för er — men här
komma mina spejare, sade Bob. — Hvad månntro de ha upptäckt?
Han fick veta, att de ej varsnat några fiender, utom ett halft
dussin, som de sett rida i väg i sydvästlig riktning.
— Möjligen för att hämta hjälp, tänkte han.
Men vid närmare eftersinnande fann han, att från detta håll
borde knappast någon hjälp kunna förväntas. Han uppsökte Kobo,
som hvilade inne i ett af de andra husen, och frågade hvad han
trodde.
— De ha utan tvifvel skickats ut af Tschang-Wo för att
hålla utkik, ifall en japansk härafdelning skulle nalkas. För min
del är jag öfvertygad om, att Tschang-Wo ej vill lämna denna
trakt utan att ha gjort ett försök att jämna klostret med marken,
synnerligast som han vet, att jag befinner mig härinne.
— Men ni tror väl ändå, att det är möjligt för oss att
hämta vatten?
— Helt visst, bara det göres mycket tyst.
Bob gick genast ut för att vidtaga nödiga åtgärder. Han
sände först några tjuntjuser utför sluttningen till en träddunge på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
