Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XX. Herr Schwab peklager sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XX.
Herr Schwab peklager sig.
I samma ögonblick som den siste af mandschurerna försvann
bakom kröken, gaf Bob order, att alla skulle sitta upp. Han
visste, att ehuru de nu flyende för ögonblicket skrämts från vettet
af den hemlighetsfulla rösten, skulle de snart åter hämta mod.
sedan de funnit, att det talande vidundret när allt kom omkring
endast var en röst och ingenting annat.
Dessutom undrade han hvad det skulle betyda, att icke
Tschang-Wo synts till. Denne fruktansvärde krigare hade icke
varit med i den förfärade hopen; han hade icke kommit inom
hörhåll för förbannelserna och skällsorden, och det var föga
troligt, att han skulle afstå från att fullfölja sina syftemål för en
okänd orsaks skull.
Bob gjorde därför sitt lilla sällskap resfärdigt. Fru Pottle
med brorsdotter och Ah-Sam red i spetsen utför sluttningen,
ledsagad af ett halft dussin af de hyggligaste tjuntjuserna, alla ridande
på snabba hästar. De redo utför den sida af kullen, som låg
motsatt den, från hvilken mandschurerna företagit sina
stormningsförsök, och Bob befallde Ah-Sam att så skyndsamt som möjligt
styra kosan åt Ping-yang-hållet.
Fru Pottle bad att få rida med hufvudstyrkan, men Bob
förklarade, att damernas närvaro skulle kunna bli dem till hinder och
att fru Pottle tvärtom skulle kunna göra sina vänner en utmärkt
tjänst genom att forcera ridten och om möjligt skicka en japansk
undsättningsstyrka till platsen. Bob hade äfven önskat anförtro
Kobos viktiga meddelande åt Ah-Sam, så att denne kunde
öfverlämna det åt den japanske generalen, men Kobo svarade, att fastän
kinesen visat sig vara en pålitlig och tillgifven tjänare, föredrog
han dock, att Bob själf öfverbragte budskapet.
— Det är ert mod, er själsnärvaro och rådighet, som vi ha
att tacka för att vi ännu ha lifvet i behåll, sade han, och jag vet,
att om någon är i stånd att föra fram budskapet, så är det ni.
Blott ännu ett ord: skulle ni bli sårad, så lämna brefvet åt någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:00:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kobo/0261.html
