Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Herr Schwab peklager sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan. Om det icke är möjligt, så förstör det, ty fastän jag
skrifvit med japanska skriftecken, skulle ryssarna utan tvifvel kunna
få tag i någon, som läste dem, och det är af den yttersta vikt,
att de ej få reda på någonting af hvad jag skrifvit. Jag hoppas allt
fortfarande få råka generalen och personligen lämna honom mitt
meddelande, men jag känner mig mycket nedsatt till krafterna, och
jag fruktar, att jag ej blir i stånd att hålla jämna steg med er.
Tre minuter efter det damerna och deras eskort försvunnit
utför sluttningen, följde hufvudstyrkan efter. Ett dussin osårade
män redo i förväg; sedan kommo de sårade tillsammans med
Kobo, och eftertruppen utgjordes af några få män, som skulle
varsko vid första tecken till förföljande. Man såg ej en skymt
af fienden, när ryttarna trafvade nedåt dalsänkan och slogo in på
sydlig riktning i damernas spår.
Nödvändigheten att skona de sårade gjorde, att man ej
vågade öka farten, som knappast uppgick till fyra mil i timmen.
Men när timme efter timme förflöt, och ännu ingen fiende visade
sig, började Bob luta åt den uppfattningen, att skrämseln kommit
mandschurerna att totalt tappa modet.
Plötsligt trängde till hans öron ett varningsrop, följdt af
flere snabba skott, och han såg den lilla förtruppen komma
galopperande tillbaka mot hufvudstyrkan. En kvarts mil bakom dem,
rundt en bergsluttning, kom Tschang-Wo sprängande framåt i
spetsen för hundra tjutande mandschurer. De måste ha rört sig
i en vid krets för att mota flyktingarna.
Att undvika dem var omöjligt; blott en enda utväg fanns,
och fördelen var uteslutande på fiendens sida. Bob hade knappast
fyrtio män kvar, men i det han gaf sin häst sporrarna och red
rakt på mandschurerna, svängde han det spjut han gripit tag om,
just som han lämnade klosterområdet, och ropade åt höfdingen
och alla de osårade männen att följa honom. Och så stort var
det förtroende, som han ingifvit dem, att de ögonblickligen lydde.
Upphäfvande egendomliga gutturala rop, som föga liknade
det brittiska lefveropet, läto de hästarna slå in på galopp. Det
skedde intet försök att bilda någon reguljär förmering, men i detta
afseende hade fienden ingen fördel; de ryckte an hvarje man för
sig i spridda hopar. Terrängen var full med håligheter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
