Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Slaget vid Yalufloden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
belägenhet, när ryssarna omsider vände framsidan till och bjödo
förföljarna spetsen på Homatans högslätt.
Japanernas tre kompanier befunno sig i en hast rakt framför
en bataljon infanteri och två bataljoner artilleri, som innehade en
stark ställning på högslätten. Men med storslagen beslutsamhet
behöllo de taget likt bulldoggar och började strid med fienden,
hvilken de gåfvo fullt upp att sköta, ända tills förstärkning hann
anlända.
Japanerna hade endast sina gevär, med hvilka de kunde
besvara ryssarnas förenade artilleri- och musköteld. I det kompani,
hvartill Bob slutit sig, stupade eller sårades tre man af fyra, men
de tappra öfverlefvande sviktade ej. Bob undrade, hur han själf
kom oskadad genom detta regn af kulor och granater; det tycktes
som om den lilla skaran var utan räddning förlorad. Den
behjärtade lilla återstoden fortfor att strida, och ändtligen, när de
hunnit till den sista patronen, kom hjälpen.
Andra kompanin af japanskt infanteri störtade upp på platån.
När de ryska artilleristerna sågo, att allt hopp var ute, vredo de
bakstyckena från kanonerna, förnaglade siktena och bröto sönder
häfarmarna. Det uppstod nu ett tre minuters fruktansvärdt
handgemäng, hvarunder bajonetten förrättade sitt mördande arbete.
De flesta af ryssarna dogo på sin post; trehundra togos till fånga,
och två batteriers kanoner föllo i fiendens händer. Det skulle
vara svårt att afgöra, huruvida slaget vid Homatan var ärofullare
för segrarna eller de besegrade.
Detta var ryska arméns sista ställning. Förföljelsen upptogs
från denna punkt af den lilla styrkan japanskt kavalleri, och efter
en aktion, som nästan saknar motstycke i krigshistorien, gick det
uttröttade infanteriet i bivack ute på öppna fältet.
Kompaniets officerare bjödo Bob hjärtligt välkommen att äta
med dem. Matsedeln bestod af de vanliga rätterna, som
serverades öfver lag: ris, torkad fisk och pickles, alltsammans nedsköljdt
med vatten ur en förbirinnande fors.
Bob åt med lika god aptit som de andra, när han spratt till
vid ljudet af en välbekant röst strax bakom honom.
— Tjänare, Bob!
Han sprang upp och fick nästan maten i vrångstrupen, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
