Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. En stum kines
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mandschuren drack en duktig klunk risvin, kastade sig
baklänges och drog snart väldiga timmerstockar.
Bob uppfångade ett uttryck af gillande i Ah-Sams ögon.
När främlingen somnat, tog sällskapet åter upp samtalet vid den
punkt, där det afbrutits genom hans inträde.
Hvar började det farliga området? Jo, ungefär tre mil från
värdshuset. Det var omöjligt att beträda det utan att upptäckas
— för resten ville visst ingen beträda det. Om någon oförsiktig
resande råkat in på Den enörades landamären, så var hans enda
önskan — som för öfrigt var fåfäng — den att åter komma ut
därifrån.
Orsaken till, att detta röfvardistrikt så noggrannt bevakades,
var den, att Bergstigern en gång nätt och jämt undgått att
öfverrumplas af en afdelning kosacker, och han hade då föresatt sig
att hädanefter mota alla »obehöriga». Längs gränsen af det
förbjudna området redo patruller både dag och natt, och ingen by
i hela trakten kunde gå säker för att då och då erhålla ett mindre
trefligt besök.
Längre inåt, på ett afstånd af vid pass två mil från
fästningen, fanns en följd af vaktposter utsatta med ungefär en mils
mellanrum, och marken mellan dem var späckad med otaliga och
oberäkneliga hinder. Blott en enda stig ledde upp till fästningen,
och på den vandrade ständigt spejare upp och ned.
Dessa enskildheter hade man vid olika tillfällen inhämtat af
medlemmar af garnisonen, när de kommo ned för någon kortare
ledighet, och hvarken värdshusvärden eller den man, som talat
mest, kunde gå i borgen för sanningen af alla de detaljer, man
uppsnappat då och då.
Ah-Sam frågade, huruvida dessa omtalade hinder fullständigt
omgåfvo fästningen. Frågan besvarades af en gammal man, som
hittills föga deltagit i samtalet.
Konstgjorda hinder, sade han, behöfdes ingalunda på den
längst bort belägna delen af befästningen. Han hade varit därinne
vid ett tillfälle för många år sedan, när den gamle höfdingen
förde spiran, och han visste därför mera därom än någon annan
i värdshuset närvarande. Hade någon annan af sällskapet
någonsin varit inne i Bergstigerns kula? Nej, det hade bara han själf...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
