Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Tigerns kula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt svälta och törsta ihjäl, med tillägg af hvem vet hvilka
ytterligare plågor. En dyster påminnelse om hvad Bobs eget öde
komme att bli, om han fölle i händerna på denne blodtörstige
Bergstiger — en erinran om den hämnd, för hvilken Kobo
måhända redan fallit offer!
Ett ögonblick blef han stående och stirrade på den hemska
anblicken. »Stackars usling!» mumlade han. Med beslutsamt
hopprässade läppar fortsatte han därpå sin väg.
Följande en kosa, som han ansåg så mycket som möjligt
parallel med klyftans rand, gick han tvärs öfver den lilla
uthuggningen och kom åter in bland furorna på andra sidan. Efter
några minuter glesnade skogen och tog sedan slut; mellan
honom och borgen låg ingenting utom öppna fältet, strödt med
stenar och block, men utan ett träd. Klyftan, förmodade han,
måste ligga ungefär femhundra alnar mera åt höger.
I denna riktning, där marken sluttade nedåt bråddjupets rand,
såg han en låg koja; ett liknande litet skjul såg han på nästan
samma afstånd på vänster sida från honom. Fanns det vaktposter
inne i dessa skjul? undrade han. Han väntade vid randen af
klyftan.
Från skjulet till höger hördes ej ett ljud, men till vänster
såg han i månskenet en figur stiga fram bakom skjulet och
långsamt komma vandrande åt hans eget håll. Bob stod som
förlamad. Hade han blifvit upptäckt?
Nej, mannen närmade sig blott helt få steg; sedan vände
han om och försvann.
Bobs pulsar hade återtagit sin normala hastighet; han kände
sig frusen och på ett egendomligt sätt trött, men spänningen,
ovissheten, det obeskrifligt kusliga i att vänta, han visste icke på
hvad, hade försvunnit. Alla hans själsförmögenheter, hans hela
intelligens koncentrerade sig på fullbordandet af detta företag.
Han måste vandra vidare, hur stor risken än var.
Väntande, tills månen åter gått bakom moln, smög han sig
ljudlöst fram mellan skjulen. Under en sex, sju minuter förblef
allting i mörker, men så bröt en stråle fram; han kastade sig
raklång på marken och låg stilla. Länge fick han vänta, och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
