Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Nemesis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jaså, han har slagit sig tillsammans med fienden? Hur
bär han sig åt för att komma hit, då?
— Han klättra ned utför den andra sida — komma hitöfver
genast. Han mycke stor, mäktig man nu — galaw!
— Säg honom, att han kan råka mig inne i tornet.
Bob förstod ej, hvad för slags öfvertalningsmedel Sing-Tscheng
användt, men han litade fullkomligt på mannens ärliga uppsåt.
Så snart höfdingen försvunnit nedåt den motliggande sluttningen,
begaf sig Bob jämte Ah-Sam skyndsamt tillbaka till tornet; han
erfor en obeskriflig känsla af lättnad vid tanken på, att ingenting
nu fanns, som hindrade Kobos befrielse.
De återvände till köket. Bob antog, att nycklarna till
fängelsehålan skulle finnas hos den långe tataren, som haft sin
sofplats utanför Tschang-Wos dörr, och han befallde Ah-Sam söka i
hans kläder.
Inom en half minut voro nycklarna i hans ägo, och med
brådskande steg skyndade han genom korridoren och uppför
trappan, tills han kom till den igenbommade dörren. Lampan hade
slocknat af brist på olja; gången var så mörk, att han måste med
handen trefva efter nyckelhålet. Ändtligen fick han upp dörren
och trädde in i fängelset.
Därinne rådde mörker; endast en tunn ljusstråle silade sig
in genom en trång öppning högt uppe under taket. Midt i
rummet låg, fjättrad af sina bojor, samuraiens hopsjunkna gestalt.
Bob gick fram till honom, böjde sig ned och rörde vid hans
axel. Lågt och rosslande kom ett utrop, som han icke förstod.
— Tala du till honom! hviskade Bob till Ah-Sam.
Han fruktade, att ljudet af en engelsk stämma skulle kunna
visa sig ödesdigert för den utpinade fången.
Vid Ah-Sams första ord rörde den liggande på sig och slog
upp ögonen. Han försökte lyfta handen, men den föll tillbaka,
och järnlänkarna klirrade mot stengolfvet.
— Herr Fawcett! mumlade han. — Vatten, vatten!
Bittert förebrående sig själf för att han i ögonblickets ifver
glömt det uppträde han bevittnat i Tschang-Wos rum, skickade
Bob Ah-Sam tillbaka till köket, hvarifrån han återvände med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
