Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Nemesis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bräddfull bägare. Räckande den åt sin herre föll han på knä och
lyfte upp fångens hufvud.
Bob förde bägaren till Kobos läppar, men lät honom blott
taga en liten klunk i sänder. Japanen höjde en suck af oändlig
tillfredsställelse. Under flere minuter yttrades ej ett ord af någon
bland de närvarande; Bobs hjärta var alltför fullt. Omsider gaf
Kobo ett tecken, att han druckit nog, och Bob ställde bägaren
bredvid honom på stengolfvet.
— Gud vare tack, att jag kom i tid för att rädda er! sade
han, i det han lade sin hand på Kobos.
Men han genomilades af en rysning, när han kände denna
utmärglade hand — den var endast skinn och ben, ett skeletts
hand, iskall och fuktig vid beröring.
— Jag tackar er, herr Fawcett, sade Kobo med matt röst. —
Jag tackar er, men det är för sent. Min timme är slagen.
— Säg inte så! bad Bob. — Vi skola föra er från det här
rysliga stället. Ute i den friska luften och solskenet, med fullt
upp af mat och dryck, kommer ni snart att åter bli er själf.
— Säg mig, återtog fången med samma låga, mödosamt
framprässade röst, ni lämnade ju fram mitt meddelande åt
generalen?
— Ja, jag stannade kvar hos honom och blef i stånd att
vägleda Tolfte divisionen ett stycke uppåt bergstrakten. Vi ha
öfvergått Yalu, skall ni veta, sir.
Banzai, banzai! ropade Kobo med plötslig kraft. —
Ryssarna äro slagna?
— Fullkomligt — drifna från sina positioner! Vi togo
fyrtio af deras kanoner.
Banzai! Mitt land! Det skall segra. Jag vet det. Vi ha
öfvergått Yalu: då skola vi drifva fienden framför oss — från
Kiu-lien-tscheng till Liao-yang, från Liao-yang till Mukden, från
Mukden till Harbin. — Åh nej — hvarför skulle vi drifva dem
längre? Dai Nippon skall åter tillhöra sina egna.
— Men ni själf, sir — er måste vi genast föra härifrån.
Ni skall få det bekvämare i något af rummen därnere, och sedan,
när ni ätit och hvilat er, skola vi långsamt föra er ned till de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
