Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Gamla vänner och nya framtidsutsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Och visade tydligt, att han studerat era kommentarer
mer än texten som många studerande för sed hafva, sade Bob.
— Hvad det lilla trägna bi företar sig under dagens lopp ha vi
ju emellertid fått veta, och Ah-Sam är en hygglig och snäll pojke.
Jag har ännu inte fullt försonat mig med faktum, att jag öfverlåtit
honom åt er.
— Inte jag heller, sade herr Charteris torrt, med en bister
blick på sin syster.
— Seså, Andrew, börja nu inte på med det där igen, sade
fru Pottle. — Ingen regel utan undantag. Våra lagstiftare ha för
det mesta rätt, det medger jag, men när de stifta en lag, som
utestänger alla kineser från våra kuster — ja, då få de skylla sig
själfva. Jag erkänner, att jag smugglade Ah-Sam ombord; han är
ett undantag — en alldeles unik kines. Ethel fick sådan lust att
ha honom till tjänare, och jag ämnar landsätta honom direkte i
San Francisco — alla stadgar och förordningar till trots.
Herr Charteris ryckte på axlarna.
— Fawcett, sade han, kom och gå ett par slag med mig.
Vi måste resonnera litet närmare om det där prospektet — eller hur?
— Jaha, och jag får lof att göra mina dagboksanteckningar
för »Argonauten», sade fru Pottle, steg upp och seglade bort mot
ett bord, som stod särskildt reserveradt för hennes räkning under
soltältet.
Herr Schwab såg långnäst efter henne; han deltog ej i de
andras samtal, och när Ethel efter en stund lämnade gruppen och
begaf sig ut på ströftåg på egen hand, steg äfven han upp,
stoppade ånyo sin stora pipa och gick och ställde sig på en plats,
där han, stödd mot relingen, kunde ostörd betrakta fru Pottle.
Långsamt bolmande på sin pipa stod han länge och gaf akt
på henne medan hon skref och skref, totalt okunnig om hans
dröjande blickar. Slutligen stoppade han sin pipa i fickan utan
att knacka ur askan och gick under däck.
Han kom snart tillbaka, lastad med flere tjocka volymer, och
vacklade fram till fru Pottles skyddade vrå, där han staplade upp
de digra folianterna i en hög bredvid hennes bord och sedan
höjde en välljudande suck. Fru Pottle tittade upp, såg från
Schwabs ansikte till böckerna och återtog därefter sin skrifning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
