Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Gamla vänner och nya framtidsutsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
just som tysken förde högra handen till kullen af sin
bredskyggiga hatt. Han torkade sina guldbågade glasögon, satte dem
tillbaka på näsan och suckade åter.
— Mår ni inte bra, herr Schwab? frågade den vittra damen
och redde sig till att lägga in sina papper.
— Mycket pra, min fru, jak tacker er — utom i en afseende,
svarade han.
Han hade nu fått af sig hatten, och när fru Pottle nyfiket
tittade på honom, gjorde han en djup bugning för henne och
sade i brådskande och något försagd ton:
— Jak per om tillåtelse, min pästa fru, att presente er desse
någre stycker Brockhaus Encyglopediæ — sista upplaga, med
illustrationer i färgtryck.
— Det är verkligen utmärkt snällt af er, herr Schwab, men
— jag kan inte tänka därpå — jag —
— Ack, det är inget — inget! Det tyska hjärta, min fru,
när det är träffet, tänker icke på vat det koster — det endast
vibrerer af känsla... Dessutom keper jak dem för den halfve pris.
Fru Pottle höll båda händerna på bordet och tittade genom
sina glasögon på Schwab i mållös förvåning.
— Tillåt mig, käre fru Bottle, att ferklare. Ni, utan tvifvel,
har förglömt den ögonblick — hvarför schkulle ni komme ihåg?
— då ni kom ombord på dette skepp — den ögonblick då —
hur schkall jak uttrycke mej — ni fastner i den alltfor schmale
trappoppgång. Oh, madame, det var mitt lifs schtore händelse —
jak var där tätt bredvid. Ni, madame Bottle, var Andromeda, jag
Hildebrand Schwab, var Berseus... Madame, jak sköt på
bakifrån. Det gick! Och i den ögonblick — jak blef — förelsket.
— Åh! pustade fru Pottle, i det hon halft reste sig för att
komma undan.
Men det var icke så lätt att lämna den vrå, hon valt ut åt
sig, utan att passera Schwab; hans frodiga kroppshydda skymde
alldeles bort henne från de andra, och kännande sig som en fånge,
sjönk hon hjälplöst tillbaka i stolen.
— Kärlek! återtog Schwab i en ton, som om han ämnade
börja deklamera. — Kärlek! Vat är det? Madame, jak slår rätt
därpå i Brockhaus’ Encyglopædia, vol. elfva: — »Kärlek är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
