Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6
kommit henne nära. Och i monasteriet hade
gudsorden regnat över henne som tunga stenar, kastade
av fiendehänder. Där kunde hon inte tjäna Gud,
hon var alltför fattig och ömsint för en så förnäm
och hårdför herre.
Värst skrämdes Gerdi av det köttets begär, som
härskade bland systrarna likt en osynlig ande och
svävade i luften överallt som en ond lukt av någon
dold förruttnelse. Allas tankar kretsade ständigt
kring könets hemlighet, som inte var någon
hemlighet för de små systrarna. I bikten skulle sådant
sägas, i bönen skulle man söka hjälp mot frestelsen,
i boten skulle man betvinga begäret. Om
bordssamtalen voro allvarliga eller muntert lättfärdiga,
alltid rörde de ändå samma tankar, som voro för
alla gemensamma och därför inte behövde många
ord för att genast förstås. Om nätterna skreko
många i svåra drömmar — ingen lastens träl kunde
pinas av köttets begär så hårt som dessa heliga
jungfrur. En och annan gjorde stundom särskild bot;
i deras ögon sam då gärna ett återsken av någon
läckrare synd än de vanliga, och de andra viskade
inbördes och skrattade tillsammans ett underligt
flämtande skratt. Men de små synderskorna dömdes
inte strängt, de voro kloka, de voro trogna sin
ordensdräkt, de höllo sig till munkar och präster.
När abbedissan någon gång satt med vid bordet,
nämndes alltid biskopen av de andra. Alla sågo
då på Gerdi och skrattade fult. Fru moder kunde
inte banna dem, hon blev så svävande i rösten. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
