Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
en formlös aning inom honom, den känsla, som
måste göras fri för att kunna förvandla ynglingen
till en fullgod, mogen man. Han såg hennes mun,
han såg hennes ögon, han såg hennes ljuva leende,
som nådde honom likt en smekning från hennes
innersta själ; han kände, att ur hennes nakna lilla
kvinnokropp strömmade emot honom hennes
osynliga väsen liksom en doft av blommande nattviol;
han hörde henne viska det hemliga ordet, som gör
allting levande med ett nytt liv: älskade — nu vet
du, att jag älskar dig!
Han reste sig på sina knän bredvid henne och
sträckte sina händer mot stjärnorna, hans mun
öppnades för ordet, som frälsar och befriar — men han
fann det inte. Då röt han av vildhet, av vred och
bitter glädje, och störtade ner över henne liksom
örnen slår ner på sitt skälvande rov.
Han ägde henne — ja, men även ett djur kan äga
sin hona. Hon kände det — och mitt under
kroppens andlösa rus, när hennes sköte öppnades för
livets oändliga, saliga kval, for en tår ur hennes
ögon ner i mossan under hennes hår.
Nattens porlande fågelsång blev tyst. Det blev
inte mörkare, men den ljumma vinden dog. I den
stilla ensamheten viskade de båda unga sin heta
glädje till varandra med mun mot mun och hjärta
mot hjärta. Morgongryningens gråa ljus upplöste
skuggorna omkring dem, men de sågo det inte. En
kylig liten fläkt, den nya dagens första andetag, for
med hårdare prassel genom träden, men de kände
den inte. Plötsligt steg en ny ton, en gäll och pär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
