Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
lande fågeldrill, upp ur skogsdjupet under dem,
ett enda klingande jubelrop ur jordens rolöst
mumlande mörker rätt upp som falkens snörräta flykt
mot himlens höga och skimrande vidder. En
guld-röd aning om den nya dagens liv uppfyllde rymden,
längst där ute höjdes en gnistrande flamma av sol —
drypande av jungfrulig eld steg den upp ur det
stålblankt strålande havet.
Höljd i sin kåpa sov Gerdi i Magnes knä. Hans
glittrande ögon följde soltindrets flygande lek över
det ändlöst böljande gröna djupet under hans fötter
— här och där öppnade sig små avröjda fläckar i
skogshavet, där bodde bygdens folk i låga
timmerstugor; morgonröken virvlade redan upp från alla
de små halmgula taken.
Plötsligt såg Magne något i mossan bredvid sig,
det lyste till som rött blod. Han tog det — ett stycke
av en torr och drypande kådig furugren. Han höll
den länge i handen och såg på den noga. Den lilla
roströda träbiten hade mjukt rundade former, på
ett ställe delade sig grenen, där såg han en antydan
till ett litet hjärta. Ett hjärta till Gerdi, en vacker
morgongåva!
Han visslade en munter liten glädjedrill,
försiktigt för att inte väcka flickan — det här träet
spricker inte mer, så torrt som det är, och kådan
ska bevaras, dess djupa guldfärg ska smycka hjärtat
likt tunga droppar av blod, som sipprar fram ur
alla fibrer. Plan tog sin kniv och skar, hans händer
lekte en lustig lek. Och åter kände han inom sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
