Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
äta i hans håla? Ni får smutsigt skinn ers nåde, och
luktar sedan as i hela ert liv!
Fursten vände sig förvånad om och såg på
Magne. Han såg ett ungt, kraftigt ansikte, men det
var flammande och förvildat av hån och hat;
runtomkring såg han andra ansikten, smutsiga, glåmiga,
förskrämda eller nyfikna, gamla och unga. I den
häpna tystnaden hörde han bara de berusades
lal-lande röster. Han log ett medlidsamt leende mot
Magne och red med sina herrar bort över
halmbädden, som sjönk i gyttjan under hästarnas hovar.
Magne skrek efter honom:
— Ni har tre huvuden, ers nåde! Har ni tre
tungor också? Tre hjärtan och tre liv? Det kan
behövas!
Men fursten vände sig inte ens om, och hela det
förnäma följet försvann i den mörka, krokiga
gränden inåt staden.
Folket, som trängdes omkring Magne för att
höra honom, började skratta. Han gjorde sig fri
från sina kamrater, hans hår stod tovigt åt alla håll,
ådrorna i hans panna svällde, och han skrattade ett
tokigt skratt med alla de andra.
— Vet ni, vem jag är? ropade han. Jag är Magne,
mäster målares sven. Bispen lyser efter mig, kom
och tag mig, så bli ni bispens vänner, och jag
slipper längre vara min egen ovän! Han vill ha mig
till hovnarr, förstår ni. Jag är allt en djävul att
hoppa gubbe, jag! Ser ni honom där inne? Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
