Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Hon sade endast:
— Varför hånar du?
Han gick några steg fram och åter över
stengolvet, sade sedan med ryggen vänd mot henne:
— När man vill skratta och inte kan — då hånar
man. Kanske har jag lärt mig det av vår fader
Adam. Det sägs, att han log en enda gång under
sitt jordeliv, och det var när han förstod, att han
äntligen fick dö. Den Gud, som till egen ära
skapade honom och oss alla till ett så tungsamt liv,
må se till, var han kan finna försoning.
— Den Gud och den tro, du hånar, är för mig bara
döda ord, svarade Gerdi. Det levande är så långt
borta, så djupt inne i mig — du kan aldrig nå det
med dina hårda tankar. Kunde jag lära dig de
milda, skulle du kanske förstå mig. Men jag kan
ingenting säga om detta, jag vet ju ingenting själv
ännu.
Han sade så blitt som han aldrig talat till henne
förr:
— Säg du! Ingenting finns, som gör mig
någonting mer.
Hon bara skakade på huvudet, och doket föll
djupare ner över hennes panna. Han fortsatte sakta
och eftersinnande:
— Vem var den helige, som såg en djävul läsa
en skrift om natten vid lampan — och sporde, vad
han läste — och djävulen svarade, att han läste
5. — Koch, Legend.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
