Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
Han fattade tag i låsvredet till den stängda
järndörren, den gick inte upp. Han bultade med näven,
han satte foten mot väggen och tog tag för att bända
upp dörren, han skrek:
— Tig! Sluta med sången! Ingen själamässa
för den satans bispen!
Men böneropet hade redan förklingat, och som
en domens åska slogo de mörka, dånande tonerna
av Dies irse emot honom. Vredens dag var kommen,
den oundkommeliga, då Herran Zebaot i skyn
uppreser sig att döma levande och döda. Var skall du,
arme syndaträl, kunna gömma dig för hans allt
genomträngande blickar? Vid domsbasuners dön,
som skalla över jorden, skola barnen föras fram
inför sin stränge Fader. O, Jesu Christe, hjälp oss
då och för oss vid din hand till frälsning! Så
tyngd av syndens smuts är varje själ, men två oss
rena, du, och låt oss evigt leva!
Magne stod som förstenad och hörde sången skalla
där inne. Då ljödo på gården skrik, jämmer och
vapenskrammel. Mästaren kom fram till Magne och
sade nästan motvilligt:
— Det är väl bäst att du skyndar dig?
Gerdi rusade upp, vred sina händer och skrek:
— Gud — hjälp oss!
Men Magne drog henne till sig i ett hastigt,
flämtande famntag:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
