Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
nas skull, men det gör ingenting. Om vi vore bättre,
skulle vi kunna se honom sådan han är, men nu
få vi bara se honom så mycket vi själva mäkta.
Du har en ond onde, som hindrar dig förstå detta
nu, och jag kan inte säga dig hur det är, ty det kan
bara sägas med ord som inte finnas, men jag vet
att det är så, annars skulle jag inte stanna här
och tjäna Gud, utan jag skulle söka upp dig och
vara dig kär, ty du är mig mycket kär. Vår tro
är som bara jord, men Gud är ett ljus, som låter
kornet växa ur jorden. Det sväller med mycken
pina när det gror, och våra hjärtan måste lida detta,
ty vi äro inte vad vi synas vara, utan vi växa till
något annat, som vi inte veta. Käraste vän, förstör
inte kornet, som växer ur mörkret upp till ljuset,
låt inte ondskan fräta sönder grodden, så att det
inte längre kan växa. Ty jag vet, att du är i mörkret
och ser inte ljuset, därför tror du, att det ljuset
inte finns. Men du skall inte göra några onda
gärningar, så att du hindrar dig själv att komma ut
ur mörkret. Käraste vän, detta önskar jag med
brinnande hjärta och av all min själ, och jag kan
inte dö, så länge ditt hjärta är oroligt och vilar hos
ingen Gud. Skrivet på Jungfruberga kloster till
Magne, min käraste vän, från Gerdi.
Hon visste inte bättre, förstås. Men ett svek är
alltid ett svek, även om det sker av enfald. Tro
ingen, heter det, så rider ingen bort med din häst.
Om du har någon häst. Den jag hade, ung och
stark, den red hon alltså bort med. Sen har jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
