Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
När allt blivit bränt och förstört, och resterna
nergrävda i mossan, sitter han ändå stilla och
funderar en stund. Är det mera? Ja, men det har han
burit på sig i snart tjugu år. Det har varit hans
livs värsta pina, troget har han släpat det med sig
överallt. Till slut tar han fram det under kläderna,
ett gammalt gulnat brev.
Ingenting kan vara så farligt att bära på sig här
i hemlandet som detta brev, det vet han. Det röjer
honom genast för den som finner det. Ska han
våga behålla det — och ta stegel och hjul, om så
illa skulle gå? Eller ska han förstöra det — och
sedan ingenting mer ha i livet?
Han viker upp det och läser än en gång:
— Gerdi till Magne. Hälsningar med — ja ja,
vidare: du måste nu veta, att jag aldrig vill lämna
Jungfruberga. Du skall inte för min skull dräpa,
bränna kyrkor och vara som en ogärningsman,
ty aldrig kan jag följa dig på dina vägar. Jag gråter,
när jag tänker på din pina och ditt besvär, men
ändå mer, när jag tänker på din osaliga själ, och
jag tänker dag och natt på dig och ber för dig.
Den lille gråter också mycket, och han kan väl inte
annat, som blev född till en sådan jämmer. Jag
skall offra honom åt Gud, om han når den åldern.
Vi få alla göra bot för vårt onda. När du funnit
Gud, skall du också göra bot och dö med frid.
Och du skall finna Gud, ty Gud finns var dag och
på varje plats. Inte i bilder av sten och trä och
inte i svåra böcker och inte i läror, han bara finns,
allt annat är sådant, som måste vara för människor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
