Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H4
— Har du verkligen någonsin sett något
vackrare?
Magne kunde inte svara. Han önskade, att gossen
aldrig ville ta sin hand från hans axel, det var en
salig känsla av att vara i en annan värld, att vara
helt omsluten av det rena ljus, som utströmmade
från den unges själ. Magne såg skyggt på honom
och kände med häpnad, att någonting öppnade sig
i hans eget innersta, någonting strömmade fram
och uppfyllde hans bröst med ljuvligt svall av
glädje. Om du vore min son, kunde du inte vara
mig mera kär, tänkte han med undran. En munk,
en prästgesäll gav hon mig, den förbannade
kvinnan! Hade hon ändå givit mig denne!
Då såg han, att gossen tyst rörde sina läppar.
Han gjorde sig fri med ett ryck och frågade:
— Vad säger du? Står du och läser böner? I
mitt sällskap!
— Jag ber till den heliga, att hon ska skydda
mig och ge mig krafter en gång att göra det vackra,
jag drömmer om.
— Vad drömmer du, som är så vackert?
— Hur skulle jag kunna beskriva det? Därtill
fordras ord, som inte finnas. Jag ser det som
glödande purpur och guld — skimrande grönt som
vårens unga säd — gnistrande gult och praktfullt
brunt — och prunkande blått som havsdjupet en
soldag. Svindlande färger med ljus av himlen och
mörker av helvetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
